[Syntolkning: Den nya allsvenska fotosyntesen.]
GIF Sundsvalls Johan Eklund fick inte göra en enda allsvensk minut på de första sju matcherna.
Sedan öppnade han näbben.
Vill man undvika rubriker är det helt klart bäst att hålla den knipt, i dagens Fotbolltransfers.com-samhälle.
 
Kanske hade han fått speltiden ändå, utan rubrikerna, men det går inte att komma ifrån att Johan Eklunds inhopp kom ganska direkt efter hans lilla utspel i Sundsvalls Tidning, det om den uteblivna speltiden, det om att »det känns åt helvete«.
Men det är faktiskt svårt att lasta snälle, lugne dalmasen Johan Eklund för att det blev negativa rubriker, mitt i GIF Sundsvalls toppstridssuccé.
Han menade säkert inte ens att gå ut och veva mot tränarduon.
Men det verkar ju snart sagt omöjligt för allsvenska fotbollsspelare att undgå att kliva ner i de journalistiska björnfällor som gillras i detta nya, karga Fotbolltransfers.com-samhälle. Det har nämligen aldrig någonsin i svensk fotboll varit närmre mellan att en allsvensk spelare besvarar ett samtal – till att denne rubrikvevar friskt och yvigt!
Har ni följt med i den utvecklingen? Har ni sett hur Fotbolltransfers.com gått från att vara en relativt menlös sajt som vidarebefordrade redan existerande, internationellt övergångsskvaller till att på egen hand – med hjälp av telefon och lynnig nyhetsnäsa! – försöka söka upp små skärmyttringar i diverse allsvenska spelartrupper.
Jag tänker bistå med en kort lista med de två hittills sjukaste allsvenska nyheterna, våren 2016:

1. Norrköpings reserv har en gång varit i USA

Nog finns det fog att intressera sig för IFK Norrköping även denna säsong. Men när jag såg den här länken dyka upp i mitt Twitter-flöde fick jag ändå kisa fundersamt både en och två gånger:

»Är det«, började jag för mig själv. Ny sats. »Är det, nej, det kan väl inte…«
Kanske hade de bildsatt en artikel om Emir Kujovic fel, tänkte jag.
Men nej, artikeln handlade om Marcus Falk-Olander, den väne allt-i-allo-reserven som gjort totalt noll minuter i årets allsvenska och som startade ynka två matcher under fjolårets guldsäsong, och dennes »nyfikenhet på USA«.
Den till synes genomsympatiske Falk-Olander, som fyller 29 till helgen, som jobbar extra som personlig tränare och som gillar att baka nyttigt hälso-vört på fritiden, säger inte mycket av nyhetsvärde när han blir uppringd av Fotbolltransfers.com – men när han får den något malplacerade frågan om utlandsdrömmar så brinner det äntligen till:
– Jag har aldrig haft någon utlandsdröm på det sättet som många har. Det jag i så fall är nyfiken på är USA, även om jag inte funderat på det. Jag har ju fru och hon har jobb och egna ambitioner, så hela pusslet ska stämma. Men vi båda har varit på semester i USA och gillar landet.
Faktumet att Markus Falk-Olander en gång varit på semester i USA, och att han väl där… typ gillade hamburgare?, kanske New York-storstadspulsen?, är uppenbarligen manna för svultna Footballtransfers.com-redaktörers gommar.
Rubrik säkrad! Han är nyfiken! På USA! Lägg ut!
(Det närmaste en nyhet den här artikeln kommer är att helylle-Falken nämner sin frus ambitioner i samband med dessa icke-existerande flyttrykten, vilket är hedervärt i en tid där Andreas Granqvist-figurer Krasnodar-rycker upp sina bättre hälfter ur de liguriska Genoa-rötter där de precis etablerat sig.)
Det här är nog det hittills starkaste beviset för tesen om att allsvenskan är hetare än någonsin; att vad än en 29-årig bladspenat- och ananas-smoothie-entusiast till allsvensk reserv säger så är det rubrikstoff.
 

2. Otto Martler är inte het på marknaden

(Notera gärna den placeringen av Gekås Ullared-loggan. Det måste vara allsvenskans lägst placerade reklamblaffa genom tiderna. Den har glidit ner över naveln på Otto och hans lagkamrater, i ett lag som – av märkenas placering att döma – heter Intersport.)
En gång i tiden, runt 2013, kanske 2014, uppges det ha funnits intresse för Falkenbergs burväktare Otto Martler.
Våren 2016 räcker det för att bli en nyhet:

Klart är att 29-årige Martler låter allt annat än högaktuell för en flytt:
– Jag hade ju hellre varit fem år yngre och haft större möjligheter att komma länge. Jag är inte lika attraktiv nu som för fem, sex år sedan, säger han i intervjun.
För fem-sex år sedan spelade dock Otto division 1-fotboll för Lunds BK, så inte heller då kan skåningen varit skållande het.
Att försöka skrämma upp FFF-supportrar med ett forn-intresse (ett ord som blir rödmarkerat av ordbehandlaren!) för habile Otto är märkligt på en nivå som nästan gör att själva samtalet måste blivit lite, lite märkligt.
Flera gånger i samtalet måste Otto ha blivit misstänksam, som om han utsatts för en busringning.
Reportern frågar om »det forna intresset« och Otto ba’:


Nåväl. Inget intresse på Otto Martler, om nu någon skulle ha fått för sig det.
(Förvisso: kan Johannes Hopf vara en enda Hasan Cetinkaya-helikopter-bokning ifrån en Turkiet-flytt – och en tillhörande landslagschans! – så är det nog bäst att dubbelkolla allt med alla allsvenska målvakter.)
Inledningsexemplet Johan Eklund har, efter utspelet om den dittills obefintliga speltiden, fått hoppa in i tre raka matcher.
En fotbollskonservativ moralist som jag skulle kunna tycka att det (högljutt medialt klagande!) är fel väg att gå för att nå startelvedörren – men Johan Eklund är ursäktad.
Varje utandning från en allsvensk spelare – känd eller inte, stjärna som hälso-vörts-bakande reserv – är en vevning under 2016 års säsong.

•••••

Nykomlingen Jönköping Södra har hunnit spela tio allsvenska omgångar – och ändå har jag inte sett ett enda etablerat mediehus som vågat ta tag i frågan kring hår-friläggningarna på Jönköpings-Postens krönikörer.
Jag noterade det redan i vintras, när JP:s Fredrik Standár tyckte något om HV71; en åsikt som säkerligen drunknade i i svallvågorna av hans friläggnings-accentuerade 1700-tals-hår.

Och friläggningarna är starka även kring J-Södra i fotbollsallsvenskan. Titta bara på JP-sportens Torbjörn Berlstedts svårfångat vågiga frisyr:

Sen måste man bara älska »Mr Jimmy«-profileringen av tränaren Jimmy Thelin.
(När vi pratar frisyrer är det också noterbart vilken millenieskifts-David Beckhamsk snurr som tränare Thelin, 38, satt på sitt bakhår.)
Eftersom detta är en portal med starkt identitetspolitiska förgreningar i den flintifierade rörelsen så måste vi också lyfta hur härligt JP-sporten ger sin renrakade krönikör en skimrande gloria kring skalpen:

•••••

Det blev ett värdigt avsked för Tre Kronors förbundskapten Pär Mårts, trots 0–6-utskåpningen mot Kanada och trots att Mårts stod där som ett ensamt kid vid sin födelsedagstårta, intill två föräldrar som – med sin försiktigaste, mest tåtassande röst – frågat »om ingen av dina NHL-proffs-kompisar kunde komma«.
Jo, värdigt, därför att Mårts avslutade sin sista intervju som förbundskapten så här:

Med att berätta om hur han skulle lämna tillbaka sin tjänste-Packard Bell till förbundets kontor.
Det är precis så en svensk förbundskapten ska gå, efter lång och trogen tjänst.
Minns Lars Lagerbäck, som efter tolv år som förbundskapten fick den här frågan på sin sista onsdagskväll som ansvarig för det svenska fotbollslandslaget:

•••••

Djurgårdens klack bojkottade matchens första 13 minuter mot Kalmar FF, en bojkottad minut för varje derby som laget misslyckats med att vinna.
Sportbladets eminente Per Bohman – Sveriges krispigaste byline-nuna! han som visar att det går att tycka om allsvensk fotboll utan emojis och memes!!! – sa allt som behöver sägas om det konsument-beteendet.

•••••

En fotbollskarriär är uppenbarligen inte passé och dödsdömd även om man inte får starta en enda match på en hel säsong i superettan som 21-åring, eller om man framstår som en fullkomligt menlös allsvensk inhoppare fram tills året man ska fylla 24.
Marcus Antonsson är, vid 25 års ålder, plötsligt en av Sveriges allra hetaste målskyttar – och hans gladlynta snack om att »målet är landslaget« ter sig inte så jävla bisarrt längre, efter att ha sett honom springa in två mål på (ett förvisso uselt) Djurgården på Tele2 Arena på torsdagskvällen; mål som var hans sjunde och åttonde för säsongen.
Mot Djurgården Bergkamp-sög han ner lyftningar i steget, smög in bakom tunga Marcus Hansson-hyddor och bara lyste av självförtroende. Marcus Antonsson kan nog vara den smålänning som just nu erbjuder den sammantaget näst sexigaste sportprodukten, givetvis efter Jocke Smålänning; den gamle trick- och tävlingsskytten som anordnar det republikanska begreppet »shootingpartys« där det kan riggas banor för , citat, »snabba skott på anfallande björn«.
(Ja, jag googlade efter framstående smålänningar och fastnade på, ja, rent av föll för hans trollbindande sajt, så som man gör om man snubblar in hos någon som redan på 70-talet kom med i landslaget för »Löpande Viltmål«.)
Det här är den bästa karriärstart jag någonsin hört talas om, berättat av Jocke Smålänning själv på dennes informationssida:

Det här är min dröm; att bokstavligen höftskjuta sig till framgång.