Som en av mycket få verksamma portaler i medie-Sverige förbehåller sig Pirkt.se rätten att avstå krönika efter en match som inte anses krönikevärdig. Detta ger inte bara portalen en närmast unik USP i dagens tyckstinna klimat, det ger också dess läsare chansen att lägga de minuter de hade behövt lägga på att läsa »utvisningar förändrar matcher!«-formuleringar på annat.
För det pågår annat. Andra och så ojämförligt mycket värre övergrepp än Robin Tranbergs tvåfotshalkningar utförs varje dag, varje timme och varje minut.


Det här är bilden av asylrätten i april 2016: europeisk polis som skjuter gummikulor och sprejar tårgas mot kvinnor och barn – på grund av att dessa inte är födda i Europa.
Läkare på plats uppger att flera barn under tio år har tagits om hand med sår i huvudet – på grund av att de skjutits med gummikulor i skallen.
Det här blir inte ens stora rubriker längre, utan göms undan som TT-notiser i sidospalterna. Vi har avtrubbats bakom våra redan igenstängda gränser; vi i landet som desperata människor försöker krypa in i genom rena dödsfällor. Det är så här det ska vara, det är så här vi har bestämt att det ska vara: ja, vi förstår att de dör som flugor hemma hos sig – men vi kan inte. Vi kan inte. Vi kan inte.
Pengarna till att ta hand om fler finns inte. De finns inte. I alla fall inte här. De finns – eller kan skapas, vid behov – i finanssektorn, de finns på Jersey, de finns i aktieutdelningarna och de finns i vinsterna och de finns i de där extra tusenlapparna »i plånboken« som gör att vi kan åka utomlands en extra gång om året.
Men just de här pengarna – till just det här att hjälpa människor med att inte dö – finns inte.
Den som tror att termer som »asylrätt« och »människors lika värde« inte måste innefatta en gummikula eller hundra är en naiv drömmare.
 
PS. I morgon påbörjar jag en praktik som ledarskribent på tidningen Arbetet. Det ska bli roligt. Jag hade knappast kunnat välja en bättre tidpunkt än mitt i denna aggressiva och ambitiösa (en skulle kunna kalla den för vevande!!!) avtalsrörelse. Håll gärna utkik efter mig där, mödrar och fäder.