Stor intervju om: ✓ Transfersuccén ✓  Förväntningarna
✓ Jocke Nilsson-affären ✓ Mittbacksjakten

Han har aldrig upplevt ett dylikt drag kring klubben, lagbyggandet har hyllats av såväl folk på stan som av kvällstidningar – och inte en medelpadsk kotte snackar oroligt om nedflyttning eller kvalspel inför den allsvenska säsongen.
Men GIF Sundsvalls sportchef oroar sig inte för de upptrissade förväntningarna.
– Nej, det är en del i en utvecklingsprocess. Det är slut på att bara säga ”vi ska hänga kvar”, säger Urban Hagblom.
 

Jag har suttit ner med Urban Hagblom ett par gånger genom åren och varje gång har vi stämt träff på kansliet. Men när vi bestämmer att ses ”på kansliet”, våren 2016, så betyder den mötesplatsen någonting annat än senast. Jag får lomma runt den förra, stängda kanslidörren på Norrporten Arenas södra läktare, titta in i fönstren till en urblåst och tom kanslilokal, fortsätta runt den östra läktaren och upp till en grå, avlång barackbyggnad längst upp i krysset där den östra och norra läktaren möts.
Sedan förra våren – då det blev för dyrt med de öppna, fräscha lokalerna på arenas bottenplan – så är det hit de har de fått flytta, vilket tydliggörs av en ”G F Sundsvall”-skylt på barackväggen där ett ”I” kommit på uppenbara villovägar.
Till det yttre skulle man kunna tro att det handlar om en klubb på nedgång, men i det inre – inne i baracken, bakom en vit omklädningsrumsdörr av billigaste märke – möter en man på uppenbar uppgång med ett bestämt handslag.
Urban Hagblom formligen sprudlar av optimism i den snöblaskiga marstisdagen. Först och främst kring den nya logistiken, där han omgående fyrar av en svada man antagligen bara brukar höra från barackförsäljare på större byggmässor. Visst: en av klubbens villor har ju fått säljas och de har fått flytta ut ur hemmaarenan – men det gamla gymmet har byggts om till ett kansli för tjänstemännen, baracken bakom norra läktaren har gjort att alla tränare kunnat få ett eget rum och sammantaget har allting blivit bättre, menar han.
Vi kliver in i det nya tjänstemannakansliet, den grå villan som tidigare fungerade som gym. Urban stoppas omgående av kanslipersonalen för att reda ut vilka som egentligen är ansvariga för att ersätta den trasiga muffen på mikrofonen i speakerhytten på arenan (”det är kommunen!”) innan vi slår oss ner i ett mötesrum som måste ligga ganska exakt där Giffarnas förre fystränare, den gamle backhopparen och boxaren Pelle Lindberg, frustrerat och fruktlöst försökte lära en 26-årig Aziz Corr Nyang grunderna i benböj.
Jag lägger fram diktafonen på bordet och frågar hur nöjd han är med vinterns förehavanden på transfermarknaden.
– Jag är nöjd… Väldigt nöjd, blir fel, men… bra nöjd, hehe. Lite mer än bara nöjd, kan man säga.

”Den här affären måste vi genomföra”

Det är en nöjdhet som måste nyanseras och förklaras, och först efter att inspelningen tickat upp över sju minuter så lämnar Urban Hagblom tillbaka ordet.
Han är nöjd med hur klubben tillåtits ”växla ut” de spelare som de ”tillsammans kände att vi hade utvecklats färdigt med”, nöjd med att ha rekryterat ”rätt spelare utifrån spelidé” och mycket nöjd över att ha fått hit precis de spelare ”han ville ha”.

Men så kom Elfsborg, med sina Sebastian Holmén-pengar och sitt konkreta Joakim Nilsson-intresse.
– Då blir det ju alltid en diskussion, för det var ju en viktig spelare i vårt lag. Men vi blev överens eftersom det blev det en så pass bra lösning för GIF Sundsvall som gjorde att vi kände att ”den här affären måste vi genomföra”. Det utifrån målsättningen att vi skulle ersätta Joakim, men också att vi skulle få ekonomiska resurser att utveckla klubben på lång sikt.
Faktumet att landslagsbacken är borta, och ännu inte ersatt, påverkar förstås den sammantagna nöjdheten över vintern:
– Det förändrar litegrann… utifrån att vi var väldigt nöjda med förberedelserna innan (han såldes). Det är ju en viktig position, men det är ju… (Urban tittar på klockan) nio dagar och nio timmar kvar på det här transferfönstret och vi ska göra allt, allt!, vi kan för att ersätta honom.
Han pausar ett tag, innan han tillägger:
–  För att vara lite självkritisk så var vi inte… jätteförberedda på att tappa en mittback i mars. Det är nånting vi får ta lärdom av.
Den sprudlande optimismen – som en sportchef i en mellannorrländsk klubb måste få känna när hen gjort klart med spelare som Kristinn Steindorsson och Stefan Silva – kanske låg Hagblom i fatet. För när det gäller mittbacksersättare så har han inte kunnat rida vidare på den sportchefsvåg han verkade ha slagit an i vintras.
– Jag trodde… och jag brukar få betala ett pris för att jag är lite väl optimistisk, många gånger: men jag trodde att vi skulle få klart det här (Joakim Nilssons ersättare) lite tidigare än nio dagar innan.
Fanns det en konkret plan för en specifik ersättare när man sa ja till Elfsborgs bud?
– Ja.
Och där har det kraxat?
– Där har det kraxat litegrann. Och det är ju utifrån en dialog med klubbar, för de här spelarna sitter under avtal. Där har vi varit inne i förhandlingar med klubbar och spelare, men vi har inte nått i mål.
Var det långt ifrån att kunna säga till Elfsborg att ”han är inte till salu”, när de kom så sent?
– Eh, ja, eh… GIF Sundsvall har ju, i själva föreningens idé, gjort klart att ”vi säger aldrig nej” – om spelaren ser möjligheter i det här och vi får rätt förutsättningar. Själva valet hade vi ju, men det var inte läge i det här fallet.
– Vi har ju en ambition i hela föreningen att spelarna våra spelare ska bli ”för bra för GIF Sundsvall”. Vi vill behålla alla bra spelare, men du kan ju bli för bra för Giffarna. Vi måste se till att bli en förening som är så pass bra i Sverige att när du blir för bra för GIF Sundsvall, då hamnar du utanför Sveriges gränser: då går du ut i Europa och övriga världen.

Inga pengar till Norrlands Invest

Han uppger sig vara ”mycket nöjd” med affären som ska ha varit betydligt mer lukrativ än den tilltänkta NEC Nijmegen-försäljningen i somras (”det fick Elfsborg att göra rätt för sig, att de kom så sent”, säger han), ändå har jag gått och grunnat på ifall hela polletthögen från Borås hamnat i GIF-kassan.
När Emil Forsberg såldes till Malmö FF 2012 så hade den egna produkten sålts ut till bolaget Norrlands Invest, vilket gjorde att bara hälften av övergångssumman tillföll GIF Sundsvall. Jag har haft på känn att även halva Joakim Nilssons spelarrättigheter varit utsålda till samma bolag och att då också halva vinsten på spelarförsäljningen hamnat utanför i investerarnas fickor.
Men så är inte fallet, slår Hagblom fast.
–  Nej. Vi har haft ett jättebra samarbete med Norrlands Invest, men sedan ett år tillbaka så får du ju inte ha ett samarbete med en tredjepart…, börjar han.
– Och i just det här fallet: ja, de var delägare i Joakim Nilsson, men det försvann ju 2015 (när upplägget förbjöds av FIFA).
Och det löstes ekonomiskt, då?
– Ja, vi har den dialogen och den hanteringen med Norrlands Invest, och vi får se utifrån vad som händer där. Men i Joakim Nilsson-affären så har de inte…
… där tickade alla pengar in i klubbkassan?
– Till GIF Sundsvall, ja.
Enligt uppgifter så ska affären ha varit värd omkring fem miljoner kronor, och av den summan är en portion är avsatt åt inhämtandet av en ersättare. När vi sitter ner på tisdagseftermiddagen är klockan, enligt Hagbloms tideräkning, t minus nio dagar och nio timmar – och en mittback måste i princip in till den förtunnade centrallinjen.
– Ja. Det är vår målsättning, men om man säger så här: det ska komma hit rätt spelare. Det kommer inte att bli någon chansning eller nåt sånt. För vi har en oerhört bra spelartrupp idag och i så fall (om det inte blir någon värvning) gör vi så att vi hanterar de här 12 matcherna (innan sommaruppehållet). Men då gäller det att vi har marginaler med oss, för vi tål inte mycket skador och avstängningar och så. Det är ett pussel som ska läggas, men vi jobbar för att ersätta Joakim Nilsson med en mittback.
Är det stressigt?
– Ja, det är det ju… jag är ju mer stressad nu än jag var i början av mars.
Och mitt i all stress har Hagblom åkt på ett bandage över halva vänsternäven, efter att ha sluntit med kökskniven i söndags.
Var det gurka du skar, som Calle Corneliusson?
– Nej, det var det inte. Nej, inte gurka, säger Urban i en lika bestämd och snabb som kryptisk gurkdementi.
Det var väl en jävla tur att det inte var telefonhanden?
– Ja, den går bra, säger han leende och drar en imaginär tumme-och-pekfinger-lur som från ett sportchefshölster på höften.

”Märker en jätteskillnad i dialogen”

Betydligt roligare och lugnare var det tidigare i vintras, när Urban Hagblom kunde luta sig tillbaka och se kvalitetsspelare efter kvalitetsspelare rulla in i truppbygget. Han kunde unna sig att släppa en startspelare som Adam Chennoufi och vinka adjö till lojala samt habila truppspelare som Simon Helg och Daniel Sliper. In kom istället en U20-landslagsmän, en jagade superettan-kapten och – inte minst – en isländsk landslagsman från USA.

”Medelpadskt tronskifte”, olja på canvas, 2015

Och förvärvet av Kristinn Steindorsson märker man att Urban Hagblom är lite extra nöjd med. Den isländske yttern beskrivs som en stor prestigevärvning, och Hagblom pratar gärna om hur isländska spelare antagligen har koll på hur landsmän som Ari Skulason och Runar Mar Sigurjonsson blivit a-landslagsmän under tiden i GIF-dressen.
Men han pratar också om att en annan bild av GIF Sundsvall satt sig ute i fotbolls-Sverige och –Skandinavien.
– Det jag märker en oerhört tydlig skillnad på är att uppfattningen om GIF Sundsvall som klubb och utvecklingsmiljö är oerhört positiv. Jag märker en jätteskillnad i dialogen med spelare och agenter och rådgivare, när det handlar om uppfattningen om GIF Sundsvall som utvecklingsmiljö. De ser på vår spelidé och fotbollsprofil och framför allt den utvecklingsmiljön vi har här, där de utvecklas som fotbollsspelare, säger sportchefen.
Giffarnas uppenbara attraktionskraft på marknaden i vinter har heller inte gått obemärkt förbi i medierna – där Sportbladets eminente allsvenske reporter Per Bohman skickade iväg en ren hyllningsartikel till Hagbloms lagbygge.
Och även bland ”folk på stan” snackas det gott om årets spännande GIF-trupp:
– Responsen har varit väldigt , väldigt positiv. Giffarna är en positivare ”snackis” än på oerhört länge. Jag har varit med sedan 1995 och jag ska nog säga att jag tror inte att jag upplevt att det varit så här positivt och så här mycket intresse under mina år, säger han.
Det måste vara en både ovanlig och ny situation för klubben och dess ledning. En allsvensk säsong står för dörren – och knappt en GIF-själ pratar om att undvika nedflyttning eller undvika kval. Inte ens den mest motgångsgarvade förstå-sig-påare – hen som ger ifrån sig ett oroligt sorl så fort en mittback unnar sig fler än två tillslag – verkar känna någon oro.
Stadsminister Tage Erlander myntade på 60-talet uttrycket ”de stigande förväntningarnas missnöje” – att folk förväntar sig mer och mer i takt med att de får det bättre och bättre (högre levnadsstandard, bättre bostäder, Kristinn Steindorsson-stjärnor i sina favoritlags trupper).
Och i år har förväntningarna, på grund av den förhandshyllade spelartruppen, onekligen höjts väsentligt på den tidigare så kroniskt bottentippade klubben.
Men Urban Hagblom känner ingen oro inför faktumet:
– Det är, som vi ser det, en del i en utvecklingsprocess för hela vår förening. Det är slut på att bara säga ”vi ska hänga kvar”. Det är en viss skillnad på att bara säga att ”vi ska hänga kvar” och på att säga att ”vi ska spela i allsvenskan”.
Så vad kan man egentligen förvänta sig av laget i år, enligt den ansvarige lagbyggaren?
– Allsvenskan är oerhört jämn och tuff, och det kan vara små marginaler. Men vi ska spela allsvensk fotboll 2017, det kan jag säga. Det är grunden. Men självklart har vi en ambition att bli bättre än tidigare.
GIF Sundsvalls gamla kanslivägg hann, innan Giffarna var tvungna att flytta, inhysa en hel del olika texter med målsättningar – den nu gällande är att klubben ska bli ”ett stabilt allsvenskt lag”.
Och hur mycket snack det än må vara på stan och hur många hyllningsartiklar som Sportbladet än tapetserar sin webb med så är klubben inte framme vid det målet än, betonar Hagblom. Giffarna är inget stabilt allsvenskt lag än.
– Dit är ju ändå… en bit. Där måste vi vara lite ödmjuka och säga att vi är en bit ifrån. Vi gör en bra säsong i fjol, men för att bli ett stabilt allsvenskt lag så krävs det utveckling på flera områden i hela föreningen och inte bara i (spelar)gänget här ute. Vi är inte där än, det skulle jag inte säga.
Vad krävs innan ni är där?
– Jag skulle säga… en omsättning på 75 miljoner. Så det är 30 till (GIF Sundsvall omsatte 45 miljoner i fjol, reds anm.). Då har du förutsättningarna för att vara stabil. Lyckas du inte då – ja, då misslyckas du. Nu kan det vara lite små marginaler… för det kan räcka med att du får två spelare skadade som du inte har resurser att ersätta. Men är vi uppe kring 75 miljoner så ska man kunna ställa krav på att vi ska vara ett stabilt allsvenskt lag.

Hoppas på förlängningar

Han säger att det pågår en ”allsvensk match utanför planen också”, där Giffarna med sitt mellannorrländska upptagningsområde måste vara ”ett bra allsvenskt lag”. Och även om Urban Hagblom har gjort sitt under vintern så sitter inte bara ett mittbacksnamn på sportchefens att-göra-lista, utan det handlar också om att låsa upp redan befintliga spelare. Den allsvenska säsongen 2012 försvann David Myrestam med ett halvår kvar på kontraktet, i fjol var det Robert Lundströms tur – och i sommar kan både Pa Dibba och Runar Mar Sigurjonsson börja samtala med andra klubbar.
Men där är Hagblom – som säger sig vara förvånad över det svala Sigurjonsson-intresset i vinter – hoppfull om att lyckas knyta upp duon på en förlängning:
– Vi är i en bra förhandlingssits och är mitt uppe i en bra dialog med alla inblandade: både med Runar och Pa, som är i samma situation. Där har vi en ambition att vi ska vara klara med det innan den allsvenska premiären, säger GIF-sportchefen.
Det finns en chans till en förlängning av bådas kontrakt?
– Absolut. Vi gör allt, allt!, vi kan för att hitta en lösning. Vi har förhandlat till och från, men vi har försökt intensifiera det de senaste månaderna.