Foto: Anders Thorsell.

Det är en märklig känsla, att behöva vara lite orolig efter något så unikt som en seger hemma mot Gefle. Att behöva skruva på sig och rynka pannan en aning efter att ens lag luggat Johan Oremo på samtliga träningsmatchpoäng.
Men det har ju utvecklats till en synnerligen märklig GIF-försäsong, det här, med föreslagna Urban-adlingar och plötsliga hyllningsalster i riksmedia. En har haft väldigt svårt att förstå sig på vilken kravbild det är som gäller i år; som vore man en vit vägg inne på GIF-kansliet som var och varannan allsvenskt intresserad kotte velat krita dit diverse superlativ på.
Och, ja, jo, lördagens 3–2-seger till trots: en kan ju inte undgå att känna en viss oro kring att GIF Sundsvall plötsligt står där med en mittfältare och en halvtidsekonom i mittbackslåset, med knappa tre veckor till allsvensk premiär.
Det var ju inte så här det skulle se ut eller kännas, när de Per Bohman-utdelade Sportbladet-plussen haglade över Urban för några veckor sedan.
Hur man än vrider och vänder på GIF-truppen så kommer antingen mittfältaren Robin Tranberg – som verkar allkompetent men som i ett par rena mittbackssituationer sett en aning ovan ut – eller den halvt pensionerade Stefan Ålander att spela från start intill Marcus Danielsson på Friends Arena i premiären.
Och inte bara det, inte i väntan på att någon skadad stackare till mittback ska återvända, utan över hela våren kommer det se ut så: Ålander eller Tranberg intill en Marcus Danielsson som hela Medelpads schaman-uppbåd bör fokusera sina besvärjelser över för att hålla frisk.
Säsongen 2010 räckte det för en menlös egen produkt till fjärdemittback att kunna åka buss och skriva blogg, men det var en säsong då inte en enda mittback gjorde illa så mycket som en tånagel. I år sitter en inte ens myndig Filip Tägtström där som fjärdealternativ och även om pojklandslagsbacken lär ha trumfat mig som fotbollsspelare innan han han börjat spelat elvamanna så känns det förstås inte helt optimalt att han redan nu är en av bara tre egentliga mittbackar i en allsvensk a-trupp.
Det är tur att det kanske inte behövs försvaras så mycket, den här säsongen. På många andra sätt än det totalfotbollsvurmande sättet kan man väl inte tolka det här Sundsvalls Tidnings-citatet från nedflyttade Tranberg???

Kanske. Inte. Med. I. Alla. Anfall.
(Men nästan.)