Den här reklamartikeln från Expressen var något överraskande en rejäl gottpåse.
Först det här, i ingressen:

Har någonsin en så trött gärning (som att skriva Tony Flygares självbiografi) givits en så pass mustigt vacker titel? Jag vill trycka upp egna visitkort bara, för att få krita dit »Tony Flygares levnadstecknare« på dem. Hade P-O Enquist skrivit en 2016 års Livläkarens besök hade kung Christian varit den grandiost uppblåsne Tony Flygare, och livläkaren Struensee hade varit ersatt av Tony Flygares levnadstecknare Nilsson-Padilla.
Ty Tony Flygares levnadstecknare är en titel för de storslagna romanerna!!!, inte för förlagsuppmuntrade reklamartiklar på Expressen.se/sport. Så här skulle det se ut, när mästerverket oundvikligen sattes upp som teaterpjäs på Kulturhuset:

•••
Sedan går det ju inte att inte haja till av det här David Lagercrantz-citatet i slutet:

Läs den tyst och stillsamt för dig själv: Zlatan Ibrahimovic. Har. Alltid. Beundrat. Mats Olsson.
Det kan inte ens vara den tidiga Mats Olsson det syftas på, som kom som en vårvind med sin coola rockpenna i en svångrem om halsen!!!, han som tog hela sportjournalistiken med en New York-storm!!!, utan den nutida Mats Olsson; denne o-avmyggade Lasse Anrell-typ som bara låts hållas med uppslag byggda på dylika ingresser:

Den blev faktiskt bättre, den krönikan, för det här mittstycket skojar man inte bort:

Jag har så väldigt, väldigt svårt att se att Zlatan skulle beundra 2000-tals-Mats Olsson.
Detta är ett montage, hur verkligt det än ser ut: