Min hobby kan väl ändå inte vara att skriva.
Jag vet inte vad som ska vara min hobby – min personlighet är, efter 25 år, fortfarande trevande – men det kan väl ändå inte vara att skriva.
Jag skriver i snitt omkring 15 000 (fem-ton tus-en) tecken text om dagen på en arbetsdag, då kan jag inte – om jag vill ha livhanken (och ett par fungerande handleder) kvar även om några år – gå hem och ha som enda mål med kvällen att få någonting skrivet för att glädja ett par medelpadska fotbollsfäder och någon norskättad tamkatt.
Det här var jag, efter ett åttadagarspass i förra veckan:

Och på andra sidan stängslet, dit man kämpat sig med söndersliten tröja och ett upprivet skrevparti på jeansen, möts man av en (förvisso imaginär) mobb som medelst hyttande med digitala högafflar gastar om »namnelvan!« och »fler erotiska noveller om den isländska naturen!«.
Mitt letande efter avkopplande fritidsaktiviteter att ägna mig åt har gått så långt att jag i förra veckan erkände att »det kändes skönt att springa en mil«.
Snart, hux-flux bara, sitter man där och är 43 år gammal och i besittning av fler kompressionstights än texter man är stolt över.