Det handlar inte om en Robban Hammarstedt hit eller dit, det handlar inte om ifall det är Erik Larsson eller Dennis Olsson som ska spela till vänster.
Det handlar egentligen inte ens om hårresande Joakim Nilsson-misstag (sådana som borde ha snörpt åt penningpungen även hos den mest frikostlige av NAC Breda-klubbledare).
Det det handlar om att det i grunden är ett fuskbygge.
Skicka ut TV4:s »Fuskbyggarna« och Martin Timell skulle knappt behöva knacka på den malätna papier maché-vägg som är GIF-försvaret för att den skulle ge vika. Och så skulle han stå där, den defensivt ansvarige Roger Franzén, med skamsen sloknäbb.
Det var enkelt att störa sig på hur Roger Franzén och Joel Cedergren relativt gladlynt ställde sig framför tevekamerorna efter premiärdebaclet på IP i april och försökte måla upp en bild av att det inte var riktigt så illa som alla tyckte, den där utskåpningen på IP. Hur de ville belysa att man haft en del bollinnehav och så i andra (när man var en man mer och låg under med 1–4, reds anm.) och att MFF mest varit osannolikt effektiva.
Men man kan hantera trauman olika. Jag blev fullständigt bedrövad av premiärförlusten mot MFF men Roger Franzén och Joel Cedergren har ett lag att sköta; de kanske behövde tackla 1–4-väckarklockan på ett annat sätt. Jag kan absolut respektera det.
Vad jag har väldigt svårt att acceptera är att man inte lär sig någonting. Galenskap är, som Einstein slog fast, att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat.
GIF-spelarna tilläts kliva ut lika passivt och ostrukturerat som i april – och resultatet hade kunnat bli detsamma. Det var ånyo tio-femton pinsamma inledningsminuter mot Sveriges (när de tillåts spela som de vill) klart mest kvalitativa fotbollslag.
Fem nyförvärv, två stjärnnorrmän vilandes, mitt emellan två tuffa Champions League-bataljer; det fanns ju faktiskt förutsättningar för att åtminstone försöka.
(Och med försöka menar jag ställa upp ett lågt liggande, kompakt lag som med näbbar och klor försöker försvara sig i en femtiofem-sextio minuter innan det slutligen ändå antagligen rämnar. Ett sånt försök man kan gå med relativt högburet huvud från och blicka framåt.)
Nej. Den här insatsen var inte värd att analysera. Jag orkar inte.
Men firma Cedergren/Franzén skulle kanske kunna ta sig an det där analysjobbet som inte verkar ha blivit gjort i våras, efter premiärfiaskot, och lära sig ett och annat om hur man åtminstone försöker på bortaplan mot ett topplag.
Om man nu vill få chansen att ställa ut skorna mot Malmö FF igen nästa år.
(Man har förresten misslyckats tämligen kapitalt i sitt allsvenska truppbygge om det bara krävs en enda skada för att Adam Chennoufi ska tvingas spela som en av två innermittfältare borta mot de regerande mästarna.)
Just det. Pirkt.se fick credd av Mittmedias pigga sportredaktion ikväll, efter GIF-matchen:
Credd skrivet i medelpadskt osynligt bläck.
Väl rutet!
Tack, Fiskarbysmund!
Mittmedia börjar ransonera ytterligare i sitt koncernande, nu med credden. Skrämmande.
Att vi inte lär oss av historien. Det första steget mot en dikatur är alltid att nyförvärvscredd till bloggare dras in, sedan snörps tryckfriheten in i allt raskare takt.