Klockan är kanske halv fem, lördagen den 18 juli:
Och här sitter jag, på gräset i en park, tillsammans med den Hurula-gitarrist-kompatible norrbottningen Erik Häggström.
Det fanns tankar på att kunna se GIF Sundsvall–Halmstad på en liten mobilskärm samtidigt som Vasas Flora & Fauna gastade ut sitt österbottniska svårmod från scenkanten, men Internet verkade ha satt en spärr för sådan tvåfrontsångest.
Jag tror att jag valde rätt. Det känns så. Man lever bara ett tusental lördagar och jag är efterhandstacksam att jag inte stannade hemma själv i tevesoffan för att se Giffarna spela 0–0 mot Halmstad.
Inför matchen hade jag, om jag varit en spelets och dobblets man, kunnat sätta Patrick Mörks NEC Nijmegen-peng på att det skulle sluta just mållöst.
En Stojan Lukic-näve på ett Leo Englund-avslut, en Tommy Naurin-tass på ett avigt James Keene-höftskott; mycket mer såg det inte ut att vara? En hel del bollinnehav mot ett Janne Jönsson-lag som verkat hitta någon form av grundstabilitet (sex raka utan förlust!) och säkerligen var relativt nöjda med en bortapinne?
Det känns som en match man sett utan att ha sett.
Men kommentarsfältet står, som vanligt (ofta till begränsad nytta), öppet för analyser.
Den här ”inte minst”-formuleringen från Hallandsposten:
Jag föredrar en habil vädervinkel framför ”målvakt imponerade – bakåt!”-vinkeln.
Vasas Flora och Fauna var mycket bra, tackar som frågar. Att deras finstämdhet inte är som skapt för att spelas utomhus på en gratiskonsert där folk med barnvagnar gladlynt tar genvägar framför scenen kompenserades med råge av Mattias Björkas mellansnackscharm.
Joakim Nilsson-till-Nijmegen-soppan ter sig oerhört luddig från utsidan. Kom Jocke ner till Holland, märkte att hans potentiella lagkamrater satt och mulade rostmackor med jordnötssmör till lunch och vände på klacken?
Halmstad är ett kasst fotbollslag (ursäkt på förhand om det råkat hittat hit någon Halmstadssupporter). Såg hela matchen och vi (GIF) är bollförande, har de flesta chanserna, radar upp hörnor osv. Halmstad har ingen spelidé utan försöker bara pressa lite högt och hoppas på att Ålander lägger sig i gräset under en nickduell.
Tyvärr så kan kassa lag spela lika och vinna mot GIF iår, vi saknar fantasi och kreativitet. Det räcker inte att rada upp hörnor, det räcker inte att ha 70% av bollinnehavet, det måste hända något också. Något oväntat. Någon som tar en extra 10m löpning, någon som hoppar lite högre, någon som skjuter ett oväntat skott som studsar på en tå och en grästuva. Kalla det tur, eller kalla det vilja. Men något måste hända.
Vi kan inte vara nöjda med 0-0 mot ett lag som Halmstad. Där vi dessutom är nära att förlora i 92:a minuten på grund att vi redan tänker på kaffet och bullarna i omklädningsrummet.
Likheterna mellan mitt pojklagsspelande i medskogsbron är tyvärr för många mellan Giffarna just nu. De spelar för saften och kakorna istället för tre poäng.
Visst kanske de gör sitt bästa och sliter på. Men då måste tränarna ta ansvar och se till att något händer. Inte ska vi tillåta Lukic att bli hjälte, för helt ärligt, så svårt var det inte för honom att stoppa de skotten som kom.
Stora tack för dina synpunkter. Ja, det där sista (det där som till syvende och sist brukar kallas ”offensiv spetskvalitet”) saknas och de taktiska idéerna är inte utvecklade nog för att täcka upp för det.