Nu får det vara slut på Robert Lundström-skriverier. Slut på NEC Nijmegen-läkarundersökningar och Urban Hagblom-memes.
Jag har ju haft semester. Min första någonsin som inte efterföljts av ett fystest.
Om detta må vi berätta.
Först anordnade jag en liten skiva.

Att de där pannrynkorna och det där hårfästet bara fyllde tjugofem år i helgen.
Det är svårt att greppa.
Det blev ett hejdundrande kalas; middagsserveringen gick helt smärtfritt förutom ett enda litet, litet ärende ämnat för framtida Magdalena Ribbing-spalter. En av de välartade gästerna, född i Stockholm med just en DN i ena näbbgipan, hade nämligen hittat något oönskat i sina ugnsrostade tomater.
»Ursäkta Erik«, började han, »jag vill inte störa, men jag fick stora skärvor av glas i min mat.«
Och så visade han häpet upp en rejäl glasskiva, stor nog för ett mindre toalettfönster, som han (likt salig Carl-Einar Häckner!!!) nyligen fört ur sin öppna mun.
(Något senare skulle även jag finna en större skärva i gommen som jag dock lyckades lokalisera med kindens innanmäte och som jag kirurgiskt kunde bort-operera med näven utan att skarva i halspulsådern.
Uppmärksamma läsare påpekar kanske att alla de ugnsrostade tomaterna borde ha kasserats när de första av de första glasskärvorna påträffades av den väluppfostrade vännen, men har dessa läsare någonsin ens ätit ugnsrostade tomater???)

Så här kan det se ut (säkert lite för länge, säkert lite för högljutt) när en nyfylld 25-åring får lite för födelsedagsstort inflytande över Spotify-köandet; näbben i vädret, oklädsamt full-hals-skrålandes på någon Alkberg-dänga.
Men det tog sig.
Vid 04-rycket, med en luftburen temperatur på nätt och jämnt tvåsiffrigt, badades det i gryningssol och sällsam, medelpadsk ytdimma.



Jag är ju döpt, men jag undrar om inte det här var det närmaste jag kommit en religiös badupplevelse.
 
Tack, alla som kom. 
 


Här, vid 06.30-rycket i redan högt stående gryningssol, stod jag uppenbarligen iklädd träskor, brandgula strumpor, snickarbyxor*, en farfarslånad fleece och var 25 år gammal och så oåterkalleligt flintifierad, men det var jag inte medveten om där och då.
*= Snickarbyxorna är mina egna. De köptes i Amsterdam i en nederländskt självsäker nyck, förvissad om att det var i dessa jag skulle flanera solgassandes igenom sommaren. Ännu ej använda innan 06.30, men sommaren är ung**.
**= Inte så ung, tyvärr.