Okej.
Start på konspirationsteori:
Patrick Mörk, som svävar som en khakishortsprydd ande över svensk elitfotbolls varje skrymsle, får höra att GIF Sundsvall egentligen, om det skulle vara ekonomiskt möjligt, skulle vilja värva en anfallare. Klubben har förvisso en gambisk landslagsman på topp, men intill honom springer en lytt dalmas som tappat förmågan att hoppa och en västerbottnisk division 1-anfallare som gjort popularitetsmässig kometkarriär tack vare just nämnde dalmas tappade hoppförmåga. Behovet är därför egentligen skriende; men ekonomin är körd i botten.
Säg att agentanden Patrick Mörk skulle höra det här, via sina Fredrik Risp- eller Stefan Selakovic-tentakler nere bland människofolket: skulle han då inte kunna lösa det åt GIF Sundsvall?
Skulle han då inte kunna få en luddig holländsk klubb, vi kan kalla den NEC Nijmegen, att betala ett par miljoner kronor för en 21-årig mittback som de knappt sett – med motiveringen att »han spelar i det kommande svenska U21-landslaget; såg ni kanske vad det nuvarande svenska U21-landslaget gjorde i somras???«?
Jo, antagligen. Du skulle inte kunna köpa så många andra i det yngre U21-landslagets startelva mot Finland i juni (där Jocke Nilsson spelade 90 minuter som vänsterback) för 2,5 miljoner kronor; klart någon klubb kommer att hugga på det erbjudandet.
Om man i Nilssons ställe då raskt plockar in Robert Hammarstedt, som sitter standby nere på Espresso House på Storgatan, finns alltså ett visst ekonomiskt manöverutrymme (ett visst!!! En del av Jocke Nilsson-polletterna lär nämligen kunna gå till ren fyllnad av budgethål!) för att inhämta en anfallare till den stackars offensivt brandskattade klubben.
 
Och jag har goda källor på att just Patrick Mörk – känd för att ta med den ena handen och sedan, med ett varggrin, erbjuda sig att ge med den andra – försökte bjuda ut en före detta allsvensk supersuccé till allsvenska klubbar i våras.

Teteh Bangura, klubblös, vill få rätsida på sin strandade karriär och skulle – enligt mina källor i våras – komma till en allsvensk klubb tonerna av självkostnadspris, i princip. En riktigt låg allsvensk lön, var allt som krävdes – givetvis mot att Tetehs kontrakt i gengäld skulle vara kort och brytbart för en ny utlandssejour snarast möjligt.
Det blev ingenting då, Teteh är fortfarande klubblös, och säg vilken klubb som egentligen vill acceptera en sådan Patrick Mörk-optimerad deal – förutom en riktigt desperat klubb, helt barskrapad på anfallare av allsvenskt snitt; en klubb som verkligen skriker efter en potentiell målskytt som kan rädda klubben med en fin höst och sedan försvinna i fjärran?
Ingen övergångssumma och en Smajl Suljevic-månadslön? Jag vet en Urban Hagblom som skulle slicka sig både en och två gånger över näbben om han fått ett sådant erbjudande. Och Teteh Bangura har, sina skadeproblem till trots (han gjorde noll minuter för AIK förra våren), en meritlista som brädar alla andra potentiella förvärv tio gånger om.
Bangura är på väg till Sverige för att träna med en klubb i allsvenskan, meddelade Mörk idag, och det är (enligt Mörk) ingen Stockholms-klubb och det är inte (enligt artikeln) IFK Göteborg och det är inte Örebro och det är inte Åtvidaberg och det är inte Elfsborg och… jag säger inte på något sätt att han ska till GIF Sundsvall (jag har ingen telefon, så jag kan inte ringa eller smsa Urban och fråga!) – jag säger bara att man måste få drömma.

Och att drömmen inte är hee–eelt omöjlig?
Slut på konspirationsteori.