Det har byggts ett utegym i Kallhäll, alldeles nedanför sluttningen från Tildes lägenhet*.
*= Hon äger den på pappret. Men om alla mäklarbrev med säljuppmaningar (»Vi lurade just en debil människa att betala 1,8 miljoner för en etta med kokvrå 20 minuter utanför stadskärnan – hjälp oss att fortsätta lura med hjälp av din lägenhet!») går till mannen i hushållet (det var något om patriarkala strukturer i samhället, berättade Tilde, och yada yada yada): vem äger då lägenheten? Se där: bostadspolitisk träd-i-skogen-filosofi.
Dessutom har Järfälla kommun byggt något de kallar en »parkourpark«, alldeles intill utegymmet.

(Det är förstås en lekpark, på ren och mäklarfri svenska, med ställningar för barn att klättra och leka i, men självklart har Kallhälls mer ängsliga 24-åringar använt den under parkourflagg och hoppat och skuttat omkring. Förra veckan skadade jag exempelvis mitt knä svårt då jag skulle försöka slå personligt rekord i jämfotahöjdhopp och naivitet på en och samma gång.)
Nåväl, till saken:
Det borde, säger jag stödd av empirin från att ha besökt ett utegym, byggas utegym överallt. Idag kom jag hem från jobbet, åt en trave mackor, tog med mig en god vän och lommade ner för slänten, tränade i fyrtio minuter i kvällssolen och lommade upp igen.

Jag kände den sällsynta träningsfrihet som vanligtvis är limiterad till uppochned-stående frigynnare i khakibyxor på Miami Beach.
Hemma i Sundsvall skrev jag en gång till fritidsnämndens ordförande och bad dem lägga ut ett större traktordäck vid elljusspåret i Sidsjön. Jag visste själv var det fanns enorma traktordäck – hade sett dem på en däckfirma och till och med frågat ägaren om man skulle få knycka dem (det skulle man!) – men hade själv haft vissa svårigheter att rulla de flera hundra kilo tunga däcken på högkant uppför berget längs den väg som faktiskt heter Branta vägen.
Men det var »för farligt«, skrev fritidsnämndens ordförande. Det var dessutom för »skräpigt« och det fanns »barn som kunde fastna under däcket«.
Men titt’ på Kallhäll, stela medelpadska politiker:

Titt’ på hållningen hos den lille parveln vid skivstången till vänster; den marklyfthållningens oundvikligt medföljande ryggsmärtor ska inte få stå i vägen för en 24-årig ex-idrottares möjligheter att hålla trivselvikten stången.