I helgen skulle jag och Tilde fira hennes lillebror som fyllde elva. Vi skulle därför köpa en present och svassade således runt i Jakobsbergscentrum. Kollade HM, KappAhl, Lindex, alla dom.
Det var intressant. Jag har sällan köpt klädesplagg åt en ung grabb, bara mottagit mängder av klädesplagg i egenskap av ung grabb genom min genomsnittligt födelsedags- och julaftonstäta uppväxt.
Jag vill minnas att snittplagget man fick sig av, säg, en faster såg ut så här:

Man öppnade och tackade så jättemycket, spände hela ansiktet i ett närmast överkompenserande leende och försökte tafatt, tillsammans med de andra, lösa denna sin nya rubiks kub av olika tryckta budskap: »Classics«, sa nån farbror. »American classics«, försökte någon annan med sydstatsuttal. »27«, sa ingen eftersom inte ens de vuxna förstod varför det alltid skulle finnas med också en siffra. Ens mor noterade att det fanns en »tuff detalj« även på axeln!
»Den var jättefin«, bedyrade man själv. »Nej, nej, ni kan slänga kvittot« och alla log och kvittot var antagligen redan slängt.
Nu stod jag där själv och bläddrade bland budskapströjorna; försökte sålla de helfärgade agnarna från Classics 27–vetet.
Och så tog Tilde fram en tröja som i alla avseenden var fin och till och med lite tuff – med den lilla detaljen att det fanns ett märkligt budskap på den ena ärmen, där någon trendanalytiker på KappAhl varit och kluddat dit något i skissen som någon stackare i Bangladesh blivit tvungen att sy dit med rynkad panna (»Classic 27???«).
»Som mottagare av många presenttröjor med tryck så är jag sunt skeptisk till alla sorters tryck«, sa jag.
Och då sa hon det. Bara sådär.
»Nej, nej. Det tycker han nog bara är tufft.«
Jag stelnade till. Den coolaste, hippaste* och sexigaste 24-åring jag någonsin känt fasterifierades framför mina ögon, på KappAhl i Jakobsberg.
Det fattades bara att hon i nästa andetag skulle kalla någonting för »fränt«.
*= Jag får säga »hipp«, ty jag har sedan länge varit en avpolletterad farbror.
 
Men det löste sig. Tilde hittade efter denna medelåldrade fasterutsvävning snabbt tillbaka till sitt 24-årigt hippa (nu gör jag det igen!!!) jag och vi kunde enas om en smäckert tryckfri skjorta och en förvisso tryckmelerad, men tufft tryckmelerad!!!, keps:

Som mångårigt verksam i konstformen så känner jag igen ett låtsasleende när jag ser ett – och dessa presenter föll i icke-konstlat god jord!!!
Den här gamle farbrorn har fortfarande koll!
(Vilket är precis vad en gammal farbror skulle ha skrockat under min uppväxt, slår det mig!!!, samtidigt som jag hängde in Classic 27-skjortan i på garderobens innersta galge.)