I tisdags avgick Sepp Blatter från posten som det internationella fotbollsförbundet FIFA:s president.
Efter 17 år på posten gick det inte längre att dölja det smutsiga anti-GIF-konspirerande som pågått bakom de lyckta FIFA-dörrarna.
Pirkt.se har – i samarbete med The Guardian, Edward Snowden och polishunden Zampo – lyckats komma över unikt käll- och bildmaterial som visar de fem största övertrampen under Sepp Blatters tid som president.
1. Kidnappningen av Michael Adeyinka
I början av 2000-talet kunde ett Malmö FF plocka Peter Ijeh-frukterna direkt från det nigerianska Julius Berger-trädet. Patrick Mörck hade med fördel skickat ett par kenyaner till Närke och zambierna Edwin Phiri och Boyd Mwila hade gjort succé i Öis.
Till slut, efter en fiasko- och skandalomsusad rekordvärvning av Bala Garba från norska Haugesund, insåg GIF Sundsvalls sportchef att även han kunde kapa mellanhänderna i sin jakt på afrikanska succéspelare. Bala Garba, som flydde hals över huvud till IK Start (som vore deras klubbhus en Jean-Marc Bosman-ortodox kyrka i vilken man kunde springa in, slå dörrarna om sig och vråla »FRIIIISTAAAAD!!!«), hade redan gjort sex säsonger i norsk fotboll innan Giffarna fick upp ögonen för hans målnäsa; ett faktum som inte minst gjorde Bala Garba väldigt dyr att lösa.
Vintern 2005 kom därför den nigerianske U20-landslagsmannen Michael Adeyinka till Sundsvall och efter två veckors provspel värvades den unge innermittfältaren tillsammans med några för denna tid sedvanliga Urban Hagblom-vitsord.
Änt-lig-en. Efter fem år av etablering i allsvenskan skulle nu det riktiga uppsvinget komma; nu skulle Daniel Näsholm-gnuggandet bytas ut, nu skulle klubben få sig en egen internationellt gångbar Atiba Hutchinson-spindel på mittfältet, som skulle kunna mata en av Sveriges mest eftertraktade anfallare, Edib Kurtovic, med djupledsmackor.
Allt var dukat för fest, och precis när Michael Adeyinka börjat acklimatisera sig till den svenska vardagen och fotbollen, precis innan han skulle höstexplodera och på egen hand ta ett sargat GIF-lag på sina axlar och bära de upp ur bottenstridsmyllan – så slår anti-GIF-konspirationen till.
Den unge nigerianen förs under sommaren, precis innan det stora genombrottet!, bort av okända krafter under en landslagssamling i Nigeria.
Han kommer aldrig tillbaka till Sundsvall.
Urban Hagblom satt med uppenbar trumf på hand inför höstsäsongen men plötsligt kommer det anti-GIF-konspirerande internationella fotbollsförbundet och kastar sig över spelplanen och vräker ner alla kort på golvet. Han försökte rädda situationen bäst han kunde genom att plocka upp ett Ali Gerba-wildcard ur rockärmen, men det räckte inte.
Efter sex säsonger skickades GIF Sundsvall ut ur allsvenskan – med hjälp av FIFA, ett par rånarluvor och antagligen en större SUV.
Fotnot: Michael Adeyinka tvingades byta namn till Yinka Adedeji för att ens kunna fortsätta sin fotbollskarriär efter det plötsliga och konspiratoriskt arrangerade GIF-uppbrottet. Efter att ha lämnat GIF Sundsvall fick Michael, eller Yinka, den lysande karriär alla räknade med: med spel i både Shooting Stars och Sunshine Stars hemma i Nigeria där han under en period 2010 också lånades ut till den armenska högstaligan. Han gjorde dessutom för Nigerias b-landslag i ett västafrikanskt mästerskap under 2011 och det är således ställt utom allt rimligt tvivel att med honom som härförare under hösten 2005 så hade GIF varit inne på sin sextonde raka allsvenska säsong vid det här laget.
2. Öyvind Svennings knäskada
Den store anfallaren Öyvind Svenning skolas om till vänsterback – och i Rikard Norlings spelande lag gör den svårstoppade norrmannen fullkomlig succé längs de allsvenska vänsterflankerna under våren 2004.
Det ryktas om att Southampton är redo att lägga ett mångmiljonbud; den typen av bud som tvivelsutan hade lagt grunden till att GIF Sundsvall så småningom varit en av Skandinaviens allra rikaste klubbar.
Så kan vi inte ha det, tänker FIFA.
Unika, Pirkt.se-framtagna bilder visar hur Sepp Blatter själv besökte Norrporten Arena för att med ett medhavt tillhygge (maskerat som någon sorts grästestare!) göra långa, djupa revor längsmed flankerna för Svenning att dagligdags småstuka sina knä- och fotleder i. Allt för att få honom skadad innan de norrländska hedningarna skulle komma över de Svenning-miljoner som var i färd med att strösslas över klubben; de miljoner som skulle göra klubben till en odiskutabel maktfaktor i nordeuropeisk fotboll.
»Jag vill inte tvingas lägga FIFA-kongresser i Tonhallen«, tänkte Blatter, livrädd inför faktumet att visionären Rikard Norling – »flummaren«, som Blatter kallade honom – höll på att uppfylla alla sina storvulna drömmar om Sundsvall som ett fotbollspolitiskt mecka.
Och visst lyckades Blatters sluga revtaktik; det dagliga hemmaplansnötandet på Svennings knäled ledde ganska snart till att hela korsbandet gav vika, borta mot Djurgården, inför (nu citerar jag TT) »fyra holländska klubbar, däribland Feyenoord«, vars representanter (nu parafraserar jag) »alla stod upp i sina stolar och viftade med sedelbuntarna, villiga att slåss ned till klubbkistans sista öre för att lägga rabarber på den väldige norrmannen och samtidigt trygga GIF Sundsvalls ekonomi för all framtid«.
Öyvind Svenning missade resterande säsongen, kom aldrig riktigt tillbaka och fick – på grund av Blatters revor – byta St Mary’s Stadium-drömmarna mot en sloknäbbad Randaberg IL-tillvaro redan 2007.
Och GIF Sundsvalls ekonomi har mycket riktigt varit trasslig att få ihop sedan Öyvind Svennings mångmiljonknä gav vika.
3. Värvningen av Donatas Vencevicius
Såg ni testmatchen mot Gefle i Nordichallen, försäsongen 2005?
Jag kommer aldrig klandra någon i GIF-ledningen för värvningen av Donatas Vencevicius. I det medelpadskt karga februari kom den landslagsmeriterade litauern som en kontinental vårvind som blåste korsdrag genom hela Gärdehov. Det var snurrfinter, det sulades och hans något korpulenta utstrålning sågs där och då – i just den testmatchen! – som en styrka; det gick inte att komma runt honom, han var stört omöjlig att knycka bollen av.
Han klev av i den andra halvleken, ersattes om jag inte missminner mig av Micke Åskoogh, och när han lommade av kändes det som att man fått se ett Scottie Pippen-inhopp i Sporthallen eller ett Magic Johnson-gästspel i M7 Borås. Den där lägger väl till i en ny hamn imorgon, tänkte man, och har en ny show.
Det kändes märkligt att Urban Hagblom helt plötsligt, från ingenstans, fått nys om en FC Köpenhamn-stjärna – och att han ville åka upp till Sundsvall för en testmatch i Nordichallens gula sken.
Och är något för bra för att vara sant, ja, då är det oftast det.
Jag säger inte att FIFA placerade Donatas Vencevicius på den där testmatchen i februari 2005. Jag säger bara att allt tyder på det.
Sedan gick det som det gick. Någon (jag skriver inte FIFA men jag skriver heller inte inte FIFA) försåg Donatas med en pipeline av filterlösa Prince, den tilltänkte stjärnan blev en bespottad parantes och vissa aktioner tyder till och med på att den litauiske landslagsstjärnan till och med utförde vissa konkreta sabotageuppdrag på planen: minns Donatas övertidspetning till Kingsley Amuneke som på ett sista-sekunden-tillslag kunde hitta brorsan Kevin med en färdballad varpå Landskrona kunde knycka två poäng.
(Jag säger inte heller att FIFA placerade Kevin Amuneke i Landskrona – direkt från FC Porto till en skånsk bottenklubb, hallå??? – bara för att sänka Giffarna [först med 2–2-målet på IP, sedan det match- och säsongsavgörande 1–0-målet nere i Skåne], bara att vi borde kunna diskutera möjligheten att de låg bakom även det.)
4. Försäljningen av David Myrestam
Sommaren 2012 är de annars så bespottade skoterraggarna i GIF Sundsvall närmast unisont behandlade kelgrisar i svensk fotboll. Sören Åkeby lyfts upp i en närmast Nanne Bergstrand-liknande position som fotbollsprofet, där han får prata om att den spanska tiki-takan, bollinnehavsfotbollen som redan skördat ett två EM- och ett VM-guld, är fotbollens framtid.
Kevin Walker borde ha pockat på belgiskt mittenlagsintresse för sina Tom Petterssonska dynamo-kvaliteter, Ari Skúlason intill honom borde ha vänstersläggat sig till en allsvensk toppklubb och Fredrik Holster kunde mycket väl ha Andrés Vasquez-rabonasparkat sig till FC Zürich; men nej, allt var lugnt och stilla.
Hur trevlig fotboll GIF Sundsvall än spelar så är det fortfarande 3 timmar och 37 minuter med till IP med snabbtåget från Stockholm för agenter och andra människomånglare. Hasan Cetinkaya har helikopterplatta på Midlanda för att i skymningen, under en uppdragen jacka, forsla habila allsvenska spelare till den turkiska andraligan. Stiltje råder därför på den medelpadska fotbollsmarknaden och GIF Sundsvall går för första gången sedan 2004 mot en höst där laget i lugn och ro kan säkra det allsvenska kontraktet.
Men så kan vi förstås inte ha det, tycker den internationellt organiserade anti-GIF-konspirationen.
Från ingenstans skickar då ett internationellt fotbollsförbund (jag skriver inte FIFA men jag menar FIFA) ut ett massmejl där de av någon outgrundlig anledning auktionerar ut GIF Sundsvalls vänsterback och talar på mäklarspråk om hur gynnsam dennes kontraktssituation ser ut.
Knappt någon klubb svarar förstås. De flesta klubbledare vet vid den här tidpunkten inte ens vem Emil Forsberg är eller att norrländska klubbar ens får spela i allsvenskan eller att de ens använder bindande fotbollskontrakt norr om Dalälven.
En enda klubb svarar på mejlet av ren hövlighet: FK Haugesunds Magdalena Ribbing-skolade rekryteringsansvarige som har för vana att svara på allt från rena Nigeria-brev till mejl med penisförstoringsreklam.
Och så sätts bollarna i rullning. Myrestams agent Nenad Lukic och Haugesunds börjar mejlväxla, men inte intensivare eller personligare än vad Haugesunds rekryteringsansvarige är van med vid en eventuell penispumpsaffär. Anti-GIF-konspiratorikerna på det internationella fotbollsförbundet blir upprörda över att det går så långsamt och gör vad man alltid gör för att sätta fart på saker och ting under svensk fotbolls övergångsfönster: de kopplar in Daniel »Disco« Kristoffersson.
Tumult uppstår. Någon sätter press på klubben via medierna hit, någon twittrar dit, något förhandskontrakt skrivs på, Norrlands Invest börjar gasta* – och så till slut så står David Myrestam där i Haugesunds-tröjan, såld för en spottstyver mitt under sommaren.
*= Man behöver inte vara konspirationsteoretiker (även om det alltid underlättar) för att ana ugglor i mossen när ett riskbolag som förlorat miljoner och åter miljoner kronor på Hannes Sigurdsson-typer nu plötsligt (som efter ett slag med FIFA-trollstaven) börjar gasta om några tusenlappar.
Sören Åkeby hämtar in en tvärhand hög superettanmittfältare för att ersätta den närmast landslagsaktuelle Myrestam och GIF Sundsvall rasar följaktligen ur allsvenskan senare samma höst.
5. Det isländska sparpaketet 2008
2008 står hela Island i ekonomisk brand, närmast bokstavligt. Det eldas på gator och torg, folk som förlorat hem och hus i kraschen går bärsärk på gatorna. Den isländske statsministern Geir H. Haarde hade ingen som helst lösning på den finansiella jättekrisen som drabbat den lilla vulkanön – men då klev FIFA in i bilden.
»Jag vet hur ni ska göra«, säger Blatter till Haarde. »Ni säljer mediokra mittbackar för miljonbelopp till nyallsvenska och investmentsbolagsnyrika fotbollsklubbar.«
»Kan man göra så? Höja priset med tusentals procent?«, frågade Geir H. Haarde oroligt.
»Egentligen inte. Det vore oetiskt«, medgav hedersknyffeln Blatter. »Men vi har en klubb i mellersta Norrland, vi FIFA-pampar, som vi gärna nyttjar i olika konspirationer«
Och så, i februari 2008, landar mångmiljoninvesteringen Sverrir Gardarsson på Midlanda i Sundsvall; en affär som den isländska staten gjorde via skalbolaget FH Hafnarfjördur och som i förlängningen fick den isländska ekonomin på fötter.