Aftonbladets kolumnist Ronnie Sandahl jämförde Red Bull Salzburg med Hitler och Fritzl.
Men Red Bullifieringen av fotbollen har i allra högsta grad annekterat även de svenska gränserna – från norr.
Det är inga energidrycksföretag och inga qatariska pampar som klivit in – men väl friskolor, tågskötare och skoteråterförsäljare. 
(Det här var egentligen en pytteliten blänkare jag gjorde till senaste numret av fotbollsmagasinet* Offside och en liten blänkare var väl precis vad det fanns material till; men tack vare denna portals totala brist på redaktörmässigt omdöme drar vi upp denna knappt notisvärdiga historia över några tusen tecken.
*= Pappersutgåva med genomarbetade, djuplodande reportage som människor faktiskt betalar pengar för att läsa.)

1. Friskolegänget

Då: Tegs SK.
Nu: Team Thoréngruppen FF.
Nivå: Division II Norrland.
Jag bodde bara ett Lennart Holmlund-kast med liten travtipparpenna ifrån Tegsvallen under mina år i Umeå. Där spelade anrika Tegs SK, grundad redan 1898. I Umeå FC mötte vi Tegs SK flera gånger i tränings- och vad som får liknas vid reservlagsmatcher. Det kändes som ett hemvävt och genuint kollektiv av Tegsfostrade spelare.
Det var då, nu är nu.
I vintras tilläts den lokale friskolemagnaten Raja Thorén rulla sin utbildningsliberala bandvagn över Tegsbron – och plötsligt fanns Tegs SK inte mer. Grundaren av friskolan Thorén Business School äger sedan några år tillbaka innebandylag som döpts efter koncernnamnet Thoréngruppen – och nu börjar han alltså annektera fotbollen.
 
Den 21 januari döptes Tegs SK om till Team Thoréngruppen FF.
»Det blir ju lite Manchester City«, säger Thoréngruppens informationschef Niklas Westman. »Någonstans är det ju hans pengar.«
City och City, nåja: ett antal välmeriterade division två-spelare har plockats in, stommen har fått behållas och den unge, ambitiöse tränaren André Ghanbari har kritat på ett flerårskontrakt. Ghanbari hade hand om vänsterbacksplatsen i Umeå FC under mitten av 2000-talet; på andra flanken hade UFC en viss Mikael Lustig.
»De gick väl lite olika vägar. Nu spelar den ene Old Firm och den andre står i Noliahallen«, skrockar Westman.
Siktet är inställt på avancemang till division 1»på sikt« och kanske kan André Ghanbari – med friskoleresurserna i ryggen – till och med få Team Thoréngruppen att ta upp kampen med just Umeå FC.
»Det tror jag är Rajas ambitioner, att utmana dem litegrann«, medger Westman.
Vilka resurser har ni egentligen?
»André är anställd som tränare och sportchef. Sedan har alla vanliga standardkontrakt. Det går inte att ’go bananas’; det handlar om att bygga från grundvärderingarna och ställa upp och kämpa.«
Har det inte blivit något snack i Umeå kring namnbytet: att anrika Tegs SK sålt ut sig?
»Inte officiellt. Sedan är det klart att de gamla tegarna vänder sig i sin grav. Men Tegs SK har kvar all ungdomsverksamhet, det gäller bara a-laget och ett lag i femman.«
Laget i femman, ja. I division fem-laget Team Thoréngruppen Ungdom FF kommer den forne Hammarby-hjälten och allsvenske skyttekungen Andreas Hermansson, 42, stå på tillväxt.
Fotnot: Team Thoréngruppen har öppnat Division II Norrland med två raka segrar, bland annat en stark 2–0-seger borta mot förväntade toppkonkurrenten Ånge IF.
 

Raja Thorén, vd, Thoréngruppen.

Fotbollspampskompatibilitet: +++++
Kommentar: Uppknäppt Lacoste-piké – mitt i vintern! – som blottar en bredare guldlänk och en mjugglurmin som ser ut att leta första bästa genväg till division 1.
 

2. Skoterraggarna

Då: Ljusvattnets IF och IFK Bjurfors.
Nu: Arctic Cat FC.
Nivå: Division IV Västerbotten Norra.
Diego Lugano-dräparen Leo Englunds moderklubb IFK Bjurfors och Petter Anderssons dito Ljusvattnets IF drabbades båda av spelarbrist. Men på de norrländska slätterna kom då en skoter till undsättning – packad med polletter, ett nytt lagnamn och en av tidernas fulaste svenska klubbsymboler.
Den bittra rivaliteten klubbarna emellan sattes då å sidan för att bilda Sveriges kanske allra tydligast anfattiga (motsats till anrik: adjektiv som bara används när två klubbar strålar samman under skoterfinansierat lokattshuvud) fotbollsförening.
Klubbens ordförande, Hans-Ove Forssell, menar att det fanns en risk att någon av klubbarna skulle känna sig förfördelade vid ett eventuellt namnbyte (man tänker ju osökt på den seglivade fejden mellan Drängsmark och Ostvik som efter sammanslagningen först hette Drängsmark/Ostvik IK men som senare fick kastas om till Ostvik/Drängsmark IK). Därför valde klubbarna att samsas kring ett neutralt lagnamn och sålde helt sonika både namn och själ till den lokala skoteråterförsäljaren för ”ett sexsiffrigt belopp över en treårsperiod”.
En ung Petter Andersson dubbades tidigt, innan flytten till Hammarby, till ”Ljusvattnets Henry”. Ännu har inte, vad jag vet, en ung talang som 17-årige Isak Kautto-Andersson – som beskrivs som ”en ung spelare med fin teknik” på lagets hemsida – dubbats till ”Arctic Cats Messi”.
Och tur är väl det: ett dylikt smeknamn bör vara förbehållet någon som är grönjävlig på att stegra med en fläktkyld 120-kubikare.
 

Hans-Ove Forssell, ordförande, Arctic Cat FC.

Fotbollspampskompatibilitet: +
Kommentar: I brist på projektansvarig företagspamp (det är inte ens tydligt vilken Arctic Cat-återförsäljare som står bakom namnsponsringen) får vi utvärdera klubbens ordförande Hans-Ove Forssells potential som pamp med ambitioner om fotbollsvärldsherravälde. Han verkar väldigt sympatisk och trevlig, Hans-Ove, men på bilden ovan syns han längst ner till höger i bild, i turkosblå pikétröja, när han uppträder med den lokala ukeleleorkestern på årsmötet för Ljusvattnets byaförening. Det må vara sympatiskt och frejdigt – men det är inte särskilt Roman Abramovitj-kompatibelt.
 

3. Tågskötarna

Då: Rönnskär IF
Nu: Rönnskär Railcare IF
Nivå: Division 3 Norra Norrland
För första gången på tio år är Rönnskär tillbaka i division tre – nu med ett järnvägsspecialistföretag i lagnamnet. Men Rönnskär Railcare IF lär inte Åshöjden-klättra vidare genom divisionerna bara för att man har en säck järnvägspolletter i ryggen. Från järnvägsspecialisternas sida finns det åtminstone inga grandiosa ambitioner:
»Visioner? Jag har inte en susning. Jag är inte så intresserad«, säger Railcares vice vd Ulf Marklund som berättar att företaget»går in med en hygglig peng«.
Hur mycket kan det tänkas vara värt för er att synas i division tre-tabellen?
– I pengar är det väl svårt att säga, men det är ju klart att vi är noterade på en marknadsplats där det är värt att synas. Det tog tyvärr flera år innan media började skriva Railcare, det tog nog tre-fyra år, men nu skriver de det överallt.
Det var sju-åtta år sedan som föreningen Rönnskär närmast bokstavligen hoppade på sponsortåget, berättar sportledaren Jan-Åke Sandström, och säger att det tog sin tid att ta ett beslut kring utförsäljningen av namnet:
»Det är inget beslut man tar på en kafferast: vi tog väl ett halvår på oss«, säger han och berättar att »nittiofem procent av alla köpte det«.
Men avancemanget till trots; sponsorpolletterna har inte fått klubbledningen att skena iväg. »Det är business as usual«, säger Sandström. »Tack vare de här pengarna så har vi väl sluppit gå igenom ett ordentligt stålbad.«
 

 
Ulf Marklund, vice vd, Railcare.

Fotbollspampskompatibilitet: +++
Kommentar: Bygghjälm är alltid rätt på en ambitiösare fältherre, speciellt en där det står ”R-Ulf” vilket förstås är ett +++++-namn för en engelskrappande västerbottnisk hiphop-artist. Men han har någonting vänligt i blicken, Ulf; blicken hos en blöt hund som vädjande vill släppas in från regnet. Det har man inte råd med i den moderna fotbollsvärld där det kanske kommer krävas att man kallar in den trofaste vänsterbacksreserven från Kåge på kontoret för att förklara att det inte finns någon plats för denne i en satsande division 3-trupp.