Ny taktik, rappt omställningsspel och ledning efter mönsteranfall.
Men till slut: skador, försvarstrassel, och segerlöst – igen.
Giffarna fick bara med sig 1–1 mot superettalaget Brommapojkarna i genrepet.

Giffarna sattes under press av ett ambitiöst BP från minut ett; men vad gör väl det när man har en Johan Eklund att sikta emot?
Två tidiga Tommy Naurin-lyftningar icke-skarvades av Eklund varpå bollen letade sig fram till offensivt framstormande Gif-spelare.
Först Robbin Sellin som från vänster serverade Sebastian Rajalakso som egentligen bara behövt sätta en resolut högerfot till från straffpunkten – men tafflade till det hela i ett avslut som inte ens en gladlynt Mats Olsson kunnat ge godkänt.
Någon minut senare, samma visa: lång Naurin-lyftning mot Eklund, Gif-jätten och mittback upp i duell, båda missar – och så hölls det full djupledslåda bakom. Den här gången via Dibba vars skott dock täcktes.
Just Dibba utkristaliserade sig tidigt – och lite överraskande – som den givna uppspelspunkten i Gif-anfallen. Dibba var stark, finurlig och vände gång på gång bort sin täta ryggbevakning för att servera medspelare en macka, nej, en rejäl sub i djupled.

Centraliserad taktik

Giffarna kom till spel med samma taktiska direktiv som senast mot Vasa; direktiv som spelarna – trots 0–2-resultatet – ska ha varit nöjda med. Yttrarna gick väldigt centralt i uppspelsfasen och öppnade således upp flankerna för Erik Larsson och Robert Lundström.
Sebastian Rajalakso agerade i den första halvleken mer som en understödjande anfallare än som en ytter i offensiven, samtidigt som Robbin Sellin ofta tiggde boll centralt, allt som oftast inne i mittcirkeln.
Stundtals tog taktiken BP på sängen inledningsvis; Erik Larsson bereddes plats till vänster och kunde fira någon enstaka soloframgång som ledde till någon halvchans.
Defensivt centraliserade Giffarna också oerhört och bildade en kompakt, tät men lågt liggande åtta med öppningar på flankerna.
Hade BP boll under kontroll vid offensiv mittplansringkant så valde laget – som en åttaarmad bläckfisksenhet – att ligga lågt och på rätt sida och ha BP framför sig.
Det fungerar bra mot ett lag som är lövtunt offensivt – med beskedlige Jakob Ortmark på vänsterflanken och fjolårets sämste allsvenske avslutare, Gustav Sandberg Magnusson, längst fram – och BP spelar sig sällan fram till några farligare lägen.

 Ingen lugnande halvlek

Med minuter kvar av andra sjunker Runar Mar Sigurjonsson ned som quarterback mellan mittbackarna – han gör gärna det när ytterbackarna trycker upp – och hittar Robert Lundström med en längre färdballad. Robban nickar bollen in centralt mot Rajalakso som efter visst trassel lyckas flippa bollen vidare i djupet till Sellin som helt friställs i straffområdet – men tåfjutten från nära håll styrs av BP-målvakten Davor Blazevic och tar sedan i stolpens insida.
0–0 i paus således och viss fördel Giffarna, men för ett lag som söker besked med ljus, lykta, oljelampa och strålkastarförsedda Missing People-grupper så var det ingen halvlek som lugnade särskilt inför nästa veckas Champions League-besök.
Den andra halvleken öppnar betydligt bättre med ett rappare GIF-spel och bara dryga fem minuter in i halvleken ger det utdelnng då ett fint instick på Sebastian Rajalakso i straffområdet leder vidare till en smäcker chip mot straffpunkten där Adam Chennoufi slänger sig fram och sätter pannloben till. Bollen perfekt vinklad i den bortre gaveln och 1–0 för Giffarna; snabbt, smäckert och effektivt.
Några minuter senare var det dags igen på Rajalaksos kant (han borde kunnat skapa ett övertag på svage BP-vänsterbacken Daniel Stensson redan i första) då han hittade in till Pa Dibbas fötter i straffområdet, men då var Dibbas trevande efter den bortre aviga gaveln för löst och Blazevics hann enkelt ner för att avvärja.

 Olsson in och ut

Efter dryga timmens spel fick Rajalakso sedan lämna plats för Simon Helg och strax därpå fick Stefan Ålander – fjärdemittbacksvalet – kasta in handsken efter en tjyvsmäll på foten. In då med skadecomebackande Dennis Olsson och in med Erik Larsson – denne fotbollspotät – som mittback intill Jocke Nilsson. Trevligt att se Dennis Olsson få en knapp halvtimme inför premiären – men föga lugnande att genrepa med Erik Larsson som en av två mittbackar när Marcus Rosenberg och Magnus Wolff Eikrem står och frustar och pustar utanför porten.
Chennoufi fick chansen att utöka sin målskörd när han, efter ett ny rapp GIF-omställning orkestrerad av Simon Helg, fick bollen upplagd för sig på straffområdshalvmånen, men bredsideskottet var för trassligt placerat.
Första halvlekens taktik med centrerade yttrar – i vad som inte sällan liknade ett 4–2–2–2 (eller 4–2–4 om man känner sig lös och ledig) – dog inte med Sebastian Rajalaksos uttåg, nej, Robbin Sellin fortsatte leta sig upp bakom anfallarna och släppte sin vänsterflank för Dennis Olsson.
En Dennis Olsson som tvingades in (på grund av Ålander-skadan) och sedan tvingades ut med vad som såg ut som någon form av skenbens- eller fottrassel. In istället med Erik Granat som vänsterback i den 85:e minuten – och en dryg minut senare var det kvitterat. Från just BP:s högerkant slås ett inlägg som nickas vidare av den gänglige BP-inhopparen Isak Nylén och når nyförvärvet Alexi Gomez på bortre ytan. Hans skott mot bortre stolpen ser ut att gå utanför – men då skyndar Filip Tronét dit och styr in 1–1-målet.
Giffarna mäktade inte med någon slutforcering – istället var det BP som gavs initiativet och som var närmast ett sent segermål.
GIF Sundsvall får således konstatera att man går segerlösa mot vettigt motstånd genom hela den allsvenska försäsongen.