Jag tror att sjurycket i lördags morse kan ha varit så nära jag kommit de ”timmar av isande klarhet” som P-O Enquist vevar om i sin självbiografi. Kallhäll har sällan varit krispigare än under promenaden till pendeln, när man vandrade mol allena på gatorna med den frasande nysnön och sina kaffebelupna utandningsmoln.
Jag tvingades dessutom ut i ottan – bara några timmar efter Slakthus-hemgång* – av den förnämaste av anledningar; denna lördag tog jag nämligen mina första stapplande volontärsteg genom att ägna hela min helg åt utbildning.
Ett karriärdrag som – när jag väl lägger ut texten om det (snart!!!) – lär få den etablerade Pirkt.se-signaturen Zoc att sätta morgonkaffet i vrångnäbben.
*= Jag har nått det medelåldriga stadium i livet då man måste poängtera de få gånger man är ute på lokal efter klockan 21.
Nytt volontärmöte ikväll, och jag går till det uppfylld av den känsla av vällust som goda gärningar skänker gärningsmannen.