Jag fick ett meddelande från min mor (vad andra portaler kallar för ”ett läsarmejl”):
”Ni tittar väl på Ingemar ikväll?”
Jag förstod instinktivt vad hon menade och en kall kår löpte genom min lekamen. Jag är uppfostrad i ett hem fyllt av kärlek och David Hellenius-ogillande, men nu nåddes jag av beskedet att min familj omvänt till den tidigare så bespottade Let’s Dance-läran – enkom på grund av att en tystlåten norrlänning låtit sig köpas av den dansanta mammon.
Jag har genom åren knappt kunnat tänka mig någonting värre som fredagsunderhållning än ett Let’s Dance-avsnitt. Men så tänkte jag en stund på min privilegierade situation, tänkte på att jag bodde i Sverige; i ett av västvärldens rikaste och mest välmående länder. Det är klart att det finns andra länder som har det värre.
Jag tänkte på Afrika. Och mycket riktigt, nog har man det värre i Senegal:
Där sitter en svettig Patrick Mörk i shorts och ”analyserar” fotboll, tillsammans med gamle Blåvitt-floppen och sång-, dans- och frisyrmannen Big Mama Diallo.