Jag var idag utsänd på pressträffen inför lördagens cupderby; min journalistlekamen skulle – tillsammans med många andras – nyttjas i PR-maskineriet kring det slutsålda rekordmötet.
Och det hade ju varit roligt att ta ton på presskonferensen och rikta mig till Andreas Alm:
– Nu har det här derbyt hajpats och lyfts och pumpats upp under hela våren, det har i princip varit allt som folk pratat om och fotbollen har väl aldrig känts hetare så här tidigt i mars: men vad tror du, Andreas, om själva matchbilden på lördag? Tror du Giffarna kommer att kunna manövrera ut Östersunds FK:s bollrullande? 
Men det gjorde jag ju inte. Jag lät förstås istället Dickson Etuhu, det prestigemässigt och fysiskt tunga AIK-förvärvet, lägga ut texten om hur Stockholmssupportrar är något alldeles, alldeles extra; tydligen någonting bortom VM-upplevelser och Tyne-Wear-derbyn.
Jag intervjuade också två allsvenska tränare med två – fårmansäga – olika mediestrategier.
Jag tänkte – som oombett extramaterial, som en Dr Bombay som vägrar lämna Gatufestens stora scen innan han spelat samtliga b-spår – bjuda på dessa två transkriberade intervjuer.

Stängt tak på Friends Arena lördag, tydligen. Det säger mig väldigt lite, mer än att det blir svårare för mig att hitta en vinkel på lördag: ”Solen skymd av tak när derbyt slutade oavgjort” är inte alls lika stark som en rak sol- eller molnvinkel.
Men jag gillade svaret från AIK:s vd Thomas Edselius på följdfrågan ”varför” taket ska vara stängt:
”Vi har inget val”, sa vd:n för en av de två fotbollsklubbar i Sverige som har ett takval.

Nanne Bergstrand avslutade presskonferensen med att, när sista intervjufrågan tonat ut och pressmänniskan tackat alla inblandade, be om ordet. För att berömma fikabrödet.
– Jag vill säga en sak till: det här fantastiska bemötandet med att ha en kanelbulle här framme, det är fantastiskt, sa en ordentligt pillemarisk Nanne.
 
En spinn-off, förstås, på det dråpliga klipp som nog inte missats av någon söderortsboende mediemänniska med derbybiljett, när Nanne tar beslutet att unna sig en kaffe och bulle på en presskonferens; klippet som fick Sportbladet att ”hoppas på fler sköna klipp från Bajen och Nanne”.
Jag visade det gamla klippet för Tilde nu. Hon förstod ingenting. Ing-en-ting.
”Vad var det som skulle vara roligt?”, frågade hon om det som blev kanske den enskilt största snackisen från 2014 års superettanssäsong.
Säga vad man vill om vad det säger (att man vill springa ner i ett skyddsrum och gömma sig från hela sportjournalistikbranschen, antagligen), men man måste ge Nanne att han – när han tar ton för att hylla det framställda bullfatet – har fingret på den mediala pulsen.
Skratt utbrister. Nya klipp blir virala. Snart finns där en topp-tre-lista på Nanne-relaterade fikaincidenter på Lajkat, om så bara Ehsan Fadakar skulle skymta Nanne på språng med en take-away-mugg.
Nåväl.
Nanne nöp sedan sin omtalade bulle och satt sedan och smånafsade på den i goda tjugo minuter med den journalisten, goda tjugo med den, tio med den – och så till slut goda tjugo med mig och Sportbladets utsände. Han tog sig tid, Nanne: han var trevlig, på glatt humör, skojfrisk och alldeles, alldeles svarslös.
Jag störde mig på att han under hela 2014 års säsong hade hela medieetablissemanget i sin bakficka. Hur han ostört tilläts prata om att det inte fanns någon press alls på klubben som satt på superettans överlägset mest namnkunniga lag och överlägset dyraste trupp. Ingen press alls fanns det, bedyrade Nanne, på laget som bars fram av 20, 25, ibland 30!!!, tusen supporterröster i möten med halvtidsarbetande systemvetare från Husqvarna.
Skulle man misslyckas med att slå J-Södra hemma i slutomgången och därmed missa avancemang inför ett fullsatt Tele 2, ja, då var man helt enkelt inte redo. Då var det bra att man inte gick upp.
Jag ville få honom att säga… någonting om press och förväntningar idag: någonting annat än hypotetiska långsiktighetsscenarion. Så jag transkriberade här, ordagrant!, stora delar av intervjun med Nanne:
[Sportbladets utsände Jonathan Berntsson:] Hur viktig är den här matchen att vinna?
– Jag är väldigt tacksam att ge supportrarna i Hammarby, som inte haft en derbymatch på fem år, en derbymatch. Det är väldigt positivt. Under den matchen, de nittio minuterna, så finns det inget annat än att vinna den matchen. Det ska vi strävar efter. Samtidigt är det viktigt att ha perspektiv. Så när det gått en tid efter den här matchen så måste man fundera, oavsett resultat: vill man gå tillbaka till att ordna en ”quick fix”, och tänka kortsiktigt: det har man gjort och provat i fyra års tid utan att lyckas ta sig upp i allsvenskan. Eller accepterar man att man går den långsiktiga vägen? Att man accepterar att gå vi kommer att på nitar, men att vi har möjlighet i Hammarby att vara med i toppstriden av Allsvenskan om några år? Det kan gå snabbare än så. Det tror jag avgör min egen framtidstro i den här föreningen. Jag har ju kontrakt i tre år till. Är det så att man vill ha en långsiktig idé så är jag beredd att hjälpa Hammarby. Vill man jobba kortsiktigt och gå tillbaka till ”quick fix” så är det bättre att man plockar in någon annan. Så ser jag på den här matchen.
[En icke-hypotetiskt konkret Erik Löfgren bryter in:] Men för den Nanne Bergstrand som vill hålla Hammarby åtminstone kvar i allsvenskan, han som sitter och äter bulle här idag, så måste det kännas skönt ifall man får ett bra resultat på lördag?
– Ja, jag tar ju hellre ett bra resultat än ett dåligt och jag går definitivt hellre vidare i cupen med tanke på att, dels är det den kortaste vägen ut i Europa, och dels är det väldigt bra matcher inför allsvenskan. Så själva matchen är viktig ur flera perspektiv. Det är ju därför man behöver fokus i de nittio minuterna, men man får inte låta det avgöra framtiden.
Men det måste vara, inte viktigt kanske, men skönt att veta var man står jämfört med andra allsvenska lag, i en tävlingsmatch?
– Men sedan lever ju varje match sitt eget liv. Det vet ni också att den gör. Även om vi vinner matchen med 5-0 så har vi ingen större fördel i matchen efter. I försnacket kanske, men sedan lever ju inte det resultatet längre… när matchen väl har börjat. Men visst: jag förstår vad du är ute efter, men jag måste linda in det lite också, säger Nanne och skrattar.
Ja, jo, du har ju en förkärlek till det. Förra säsongen pratade du ofta om att man måste vara redo för att gå upp. Nu är ni uppe: känner du dig redo för allsvenskan?
– Om vi kan komma upp i den nivån som vi gjorde de två sista månaderna under hösten. Det är nog det som avgör. Det vet jag inte. Vi är inte uppe i det tempot ännu. Inte ännu.
Men det är medvetet, antar jag?
– Ja, vi ska vara lite ner också, med tanke på att vi fortfarande tränar ganska tufft.
Men den tempofotboll ni pratar om: ni säger er ha sneglat mot Bayern München, Real Madrid. Jag menar inte att ni ska ha nått upp dit, förstås; men hur långt har ni kommit på den?
– Vi tävlar nog med oss själva där. Vi har kommit en bra bit förra året. Längre än jag trodde. Vi kom en bra bit, men vi har halkat tillbaka några steg nu: så mycket kan jag säga.
Säga vad man vill om detta icke-svarande, denna vägran att ens med den längsta av tänger ta i orden ”press” och ”förväntningar”, men Nanne är trevlig och medialt bjussig; 58-åringen har ju till och med de virala tentaklerna utåt med sitt kanelbullevevande.
Han vet nog – innerst inne – att hans bullkupp kommer skapa ytterligare rubriker inför ett derby som redan är uppskrivet till sprickgränsen.
Han är en del av spelet. En svårintervjuad, svårtranskriberad och medvetet intetsägande del, men en del.
AIK:s tränare Andreas Alm? Han är, ehm, rakare.
 
När de fyra profilerna (Nanne, Johan Persson, Alm och Dickson) klivit ner från podiet för enskilda intervjuer frågade den Premier League-vane Dickson Etuhu den samlade presskåren ifall svenska journalister alltid brukade vänta till efter presskonferensen med att ställa frågor, en och en. Precis när frågan ställdes av den store mittfältskrigaren verkade det knäppa till någonting hos AIK-tränare Alm; det verkade som att också han hade gått och grunnat på just det beteendet, stört sig på det och nu äntligen fått någon som satte fingret på att presskontakterna skulle kunna skötas på ett annat, mer internationellt sätt.
”De vill ha något eget”, sa Alm till Dickson och suckade. ”Men alla hör ändå vad alla säger ändå.”
”Ni borde ställa frågor när alla är där uppe”, fortsatte Alm uppfordrande till presskåren, nu lite irriterat, som om denna Premier League-meriterade frågeställare väckt någonting i honom; någonting som legat och pyrt länge. Detta på AIK:s pressträff där AIK:s presschef satt upp ett schema som varit väl tilltaget för just enskilda intervjuer.
Han har kanske en poäng i det, Alm. Det kanske blir mer intressant att ställa frågorna när alla sitter där uppe. Men likafullt: hur än en pressträff inför en gruppspelsfinal i svenska cupen avverkas så kan alla intervjuobjekt vända hemåt efter tre-fyra kortare intervjuer under dryga timmen i ett välisolerat och kaffebelamrat pressrum.
Jag nöp hur som helst direkt tag i honom, efter pressuppfordringen. Jag tog mig också friheten att – helt i onödan, efter jag skickat in mina texter – transkribera den intervjun; ordagrant, ned till varenda stavelse som får min intervjuperson att se gravt handikappad ut.
Man får inte med ton och blickar i en rakt transkriberad text, men jag antar att det ändå kan säga något:
Hur ser du på derbyt på lördag? Ni går in som favoriter, får man säga?
– Ja, spelbolagen har sagt det, kanske.
Hur känner du själv?
– Det är så sjukt ointressant. Det är bara spelbolagen som… de är bäst på att ranka det där. Att lägga tid på vem som är favorit eller inte: det ser du om du går in på Svenska Spel och kollar, så ser du oddsen.
Hur tänker du bemöta Hammarby på lördag, rent spelmässigt? 
– Med sjuk respekt. Galen respekt.
De pratar mycket om sin tempofotboll: hur långt tycker du att de har kommit med den? 
– Det vet jag inte. Men respekten kommer att yttra sig i att vi kommer att jobba jävligt hårt. Det är vårt sätt att visa respekt: att vi kommer jobba hårt.
Jag tänker: ni har scoutat dem på förhand…
– Mmhm, absolut.
… hur tycker du de ser ut, sett till att de ska spela allsvenskan i år?  
– Det vet jag inte, vad de har för nivå. Det får Nanne svara på.
Vad säger du om era insatser hittills i cupen? 
– Helt okej. Vi har gjort bra resultat, varit stabila, skapat mycket målchanser, släppt till ganska få.
Vad blir nyckeln mot just Hammarby, med tanke på att det kommer att vara 40 000 på läktarna och ett väldigt tryck? 
– Vi är vana att spela… att AIK gör fest av matcherna. Vi är vana att spela inför publik. Det adderar mycket.
Och som AIK-tränare: har du saknat Hammarby i de här sammanhangen? 
(Tystnad)
Nu är det ju cupen i och för sig, så ni hade kunnat lottats ifjol också: men det… är ett jäkla tryck när de är tillbaka?
– Vad var frågan?
Har du saknat att ha dem i samma sammanhang? 
– Jag har tänkt på de lagen vi har möjlighet att möta i serien, och där har inte Hammarby varit.
Men du ser fram emot matchen? 40 000 på läktarna, Hammarby och derby? 
– Ja, absolut. Det är en stor match publikmässigt. Och sen är det förstås att se fram emot att vinna gruppen.
Det räcker med oavgjort. Hur tänker du kring det? 
– Jag tror att det är ungefär liknande läge som Hammarby hade, det räckte med oavgjort mot Landskrona för dem för att ha chansen här. När de åkte på ett baklängesmål tidigt så var det ganska skönt att kunna ha oavgjort ändå. Man har ett lite större utrymme. Men annars är det hemmaplan och, ja, vi är ganska tydliga med att det gäller att vinna matchen.
Tack. 
Det blir inga Lajkat-listor av transkriberade Andreas Alm-intervjuer. Och det är säkert bra. Det blir dock inga TT-citat heller, från AIK:s tränare på AIK:s pressträff.
(Här kan ni, det lojala fåtal som tragglat sig hit ner, du, mamma, läsa min PR-text)