Jag sitter nu och småpysslar med något som jag hoppas ska dels äta upp hela min arbetsföra höst – men också bli pappkronan på detta bloggverk (ett signum för ett bloggverk är att det måste finnas ett visst mått av verkssänka).
Om det blir lika bra som jag hoppas måste jag kanske för alltid försvinna.

End on a high note. 
 
Kanske gäller det även den här bloggen.
Ett riktigt bra inlägg; ett sånt som jag kan vara nöjd över en timme senare och inte ens vilja gå in och peta i.
Fram tills dess får ni gärna ha överseende med detta trevande, detta sökande: små FPL-uppdateringar (man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att börja spekulera i varför det lagts in ett landslagsuppehåll precis när mitt FPL-lag fått luft under vingarna), små livstecken och kanske en och annan GIF– och gif-uppdatering.
(Hade jag varit marknadsstrateg för GIF Sundsvall så hade jag alla gånger lanserat programpunkten gif Sundsvall vid det här laget: med rörliga, trevliga – bloggvänliga!!! – gifs från laget och klubben. Nu nyper väl snart Gefle IF idén.)
Jag inväntar just nu en tvättmaskin och Nyhetsmorgon har precis övergått i att Jesper Hussfelt, omhuldad sportjournalist, gastar ”Gladiatorerna är inget jippo!!!” med sin mest amerikaniserade radioröst – ivrigt påhejad av salig Niklas Wikegård. Och Ulf Rådbjer går på linjen, förstås.
Ah, där kallade Niklas Wikegård den manlige komikern Mårten Andersson för ”en skön snubbe”; mitt huvud ekar av rundgång.

Om jag suttit hela tvättiden och morgonen och sparat ner Seinfeld-gifs? Vad är det för en fråga?
Nej: jag har faktiskt också läst två ypperliga reportage om samma ämne, samma person: DN:s Niklas Orrenius om Showan och Sportbladets Erik Nivas om Showan.