Peter Lundgren, SD:s andranamn i EU-valet, blir skickad till Europaparlamentet av det svenska folket.
Peter Lundgren har varit lastbilschaufför i trettio år och man gläds förvisso alltid åt att vanligt folk får chansen att byta spår och inriktning mitt i livet: det finns något fint och hoppfullt i det. Han hoppade på SD-tåget 2009 – ungefär samtidigt som Filipstads starke SD-man Levi Klausen, får vi anta – och är nu redo för EU-parlamentet efter två veckors ”EU-kurs” som partiet anordnat.
Lite trist kan jag dock tycka att det är att Peter suttit i sin lastbil och tänkt att ”jag är ju smygrasist: det är inte något som borde begränsas bara till den här förarhytten” – och därefter skickas till Bryssel för att inkassera 80 000 kronor i månaden för sin lilla tankemässiga bisyssla.
Jag vet inte, det kanske finns folk som menar att ”har man suttit och varit smygrasistisk i en lastbilshytt i trettio år så förtjänar man en riktigt evig pay day inom politiken”. Något om att ”bara man byter ut muttrandet om invandrare till att prata om ’hjälp i närområdet’ så är det välförtjänt”.
Jag är bara inte en av dem.
Det är nog illa att Sverige i söndags skickade två Sverigedemokrater  till Bryssel: imorse vaknade vi dessutom till att den sverigedemokratiska ungdomen och återväxten visade sig från sin allra mest obehagliga sida.
Med tanke på att det är Sveriges just nu femte största partis ungdomsförbund som ligger bakom den så är den här videon något av det mest obehagliga jag sett på väldigt länge:

Får man inte kalla kårar av den här videon – det som sägs, upplägget, tonen, allt!!! – så vet jag inte vad man är för en människa.
Sverigedemokraterna fick nästan var tionde människas röst i EU-valet, med ett ungdomsförbund som öppet stoltserar med sitt fascistvurmande.
Det är inget algoritmtrassel som gör att det under ”relaterat”-fliken på Youtube dyker upp ”Hitler Youth Rally Speech”.
Men ett ungdomsförbund är ett ungdomsförbund; tur att själva SD bara är Sverige-vänliga och invandringskriti.. nej, just det: tillåt mig att rekommendera den här gamla Henrik Arnstad-texten.
Vi avslutar med en Kent-text:
Har du den där känslan?
(Vilken menar du?)
Jag menar den där känslan
Av att någonting
Avgörande hände
När jag var ouppmärksam