Tidig pendel till jobbet, tidig pendel hem.
Jobbet och jobbet; jag skulle till Friends Arena.
Jag var nära att ge upp igår, när jag nåddes av uppgifter om att Lorde var förr 1996. Lorde!!! 1996!!! Tidens tand lider av grav tandsten. Kanske också karies och plack. Någonting är hur som haver väldigt illa; någon har helt klart misskött tidens tand. Tidens tand borde börja använda produkter som rekommenderas av nio av tio tandläkare*.
*= Vem är denne rebell som vägrar rekommendera någonting? Jag har den största respekt för Den Tionde Tandläkaren. Och hur ser enkäten ut, som skickas ut till tandläkarna. Varje produkt rekommenderas så varmt att jag antar att frågan lyder huruvida ”det är bättre att använda den här produkten dagligen än att morgon och kväll fylla gommen med en större skopa gnejs.
Men man får titta till sig själv och snälltolka det bästa ur situationen: i dag bevakade jag, 23 år gammal, min första SM-final i bandy. Det är också… nej, förlåt, det är inte någonting.
Men jag tog mig åtminstone tid att ta den här bilden, på vägen från bussen till arenan:

Det är helt uppenbart en bandyportfölj som fyllts till bredden med dryckjom, i farten!, på väg mot arenan.
Kanske tänkt till en kaffekask, kanske till en ren kask.
Är det årets bandybild 2014? De sju Instagram-likesen skvallrar om det.
Jag live-rapporterade från matchen. Vi hade en ”Helge från Sri Lanka” med oss, inte många andra. Jag fick ett ”bra live-rapportering Kristoffer”-tillrop.

Det här skulle kunna vara ett par upp-och-ner-vända Herrey-bröder, men det är tre SAIK-guldhjältar.
Om man någon gång finge bära en guldhjälm. Då skulle folk lyssna på mig.

Det blev inte mycket sexigare än så. En nitisk pressansvarig (”eventkonsult”? ”eventmanager?”) höll mig och hela pressuppbådet stången; vägrade låta media och bandystjärnorna sammanblandas på ett naturligt sätt, trots att spelarna frikostigt bjöd in till sina omklädningsrum.
”Nej!”, gastade presstjommen bestämt, fast övertygad om att den gästrikländska journalistkåren gick på badsalt och att de, om de bara fick tillfälle, skulle äta upp Magnus Muhréns mustasch.
Vid ett tillfälle stoppades Gefle Dagblads styrka handgripligen. ”Släpp mig!”, ropade till slut Roland Engströms gamle parhäst Stisse Åberg, fasthållen i kavajslaget.
Klart han vill göra något bra av denna bandyfinal. Vid nästa har han pressläggning vid 17.00.
Det är så det ser ut bakom kulisserna på en bandyfinal.
Min genomtrevlige och hjälpsamme (jag ställde väl varje fråga förutom ”var är bollen?”) kollega Stefan Holm fick förvisso följa med i guldbussen hem till Sandviken ikväll. Det hade faktiskt varit något det. Fått sin öl öppnad av Magnus Muhréns ögongipa.
Något mer? Jo, evenemanget lockade dessutom – förutom SM-finalen i bandy – med en hemlig gästunderhållare i pausen; ”en”, som man uttryckte det, ”av Sveriges största artister”.
Ut skrinnade salig David Lindgren.

God natt.