15.00-01.30.
Det är mina nya arbetstider, för en tid framöver.
Jag kommer, som kompensation för okristligheten i tiderna, att vara ledig fler dagar i veckan: denna portal kommer därför att uppdateras närmast stötvis.
Just ni sitter jag på nattbuss 191 mot Råby.
”Nattbuss 191 mot Råby”: låter inte det som titeln på en riktigt budgetbegränsad svensk skräckfilm?
Jo, det gör det. Bussen skakar väldigt, det är svårt att läsa, och jag är väldigt trött. Det medhavda (i protest mot redaktionens påkostade kaffemaskin som förvägrar mig laktosfria, helsvarta alternativ!) kaffet har slutat att verka.
(Det är här den mindre bloggaren applicerar ett skämt om att hen borde trycka i mig en karta av Nicklas Bäckströms tabletter. Den riktigt lille bloggaren involverar till och med ”Bäckis” gamla farmor.)
Kanske ska detta, en kort uppdatering från nattbussen, bli en vana. Förmodligen inte.
Nu har min fot somnat, närmast dött, efter att ha legat på knät ett kort slag. Mitt hjärta är svagt, så här dags och års och livs. Och alldeles nu var vi en hastig, skicklig!, busschaufförer får för lite uppskattning!, inbromsning ifrån att bussledes ta en stackars tamkatt av daga.
Och nu, 02:48, är jag hemma.