Det blev väl en välsignad jul, till slut.
Viss kalabalik uppstod förvisso när morfar, 91, vägrade doppa vörten i grytan – men annars förflöt den som brukligt medelst skämt, glam och viss andakt.
Och alla paket hade, eftersom de adresserats med det enkla ”Herr” Erik Löfgren, letat sig förbi alla okända välgörare och in under granen.
Och strax innan Karl-Bertil Jonsson begav jag mig, tillsammans med min far och min syster, upp till Sidsjön för att vara tomte i ett hus med barn:

Denna härjade näbb kommer hemsöka de stackars små barnen i mången år.

Här ses tomtefar ta en öl backstage efter ett lyckat gig.
Imorse följde jag med ut till den traditionella juleottan på Mediamarkt. Ingenting är väl mer andaktsfullt än en medelålders man som  i den arla juldagsottan står och prövar frekvensen på olika eltandborstar.
Vid lunchtid satte jag mig på bussen mot Stockholm – land mycket fint i klapphögen noterar vi förstås Football Manager 2014, tillskänkt oss av min kära syster – en klapp som förstås direkt sattes i bruk:

Peppe Femling tillfrågades av styrelsen om vilka mål han hade med GIF Sundsvall och svarade, som alla andra ansvarsfulla managers hade svarat, att han först och främst ”skulle se till att Kion King lyfts upp i a-lagsmiljö och uppnår sin fulla namnpotential”. 
 
Giffarna är ganska begränsade när det gäller att kunna locka till sig spelare; det är bara de allra mest pollettkåta fotbollsnomaderna som kan tänka sig att överta Kjelle Lönnås gamla paradvåning på Storgatan: