1. Tilde Jansson (ÅT)

Det hade gått ett halvår, men hon hade inte riktigt omfamnat det.
Inte riktigt förstått storheten. Inte alls älskat det.
Men så, helt plötsligt, så vek hon sig plötsligt i tu i soffan och formligen frustade av skratt – till ett avsnitt It’s Always Sunny in Philadelphia (”The D.E.N.N.I.S. System”).
Det också, liksom.
Och nu i veckorna gör vi vårt ”Grävprojekt” tillsammans nere i Stockholmsområdet – och jag har fått träffa både hennes far och flera av hennes vänner.
(Efter bara ett halvår tillsammans vågar hon alltså skylta med min trasslighet inför den allra innersta kretsen!)
Och i vårt gemensamma grävarbete känns det som att vi redan – efter bara ett par dagars vändande på kommunstenarna – har hittat en hel ugglesvärm i mossen.
Jag vet inte om man ska hylla våra journalistiska näbbar; vi gräver ju nämligen kring frågor om solidaritet – och i dagens karga Sverige är det väl svårare att inte snubbla över trassel på den fronten.
Nu ska vi se till att de ansvariga ska få sina fiskar varma.
Det skulle smaka fågel.
 

2. Breaking Bad (NY)

Jag gillar – halvvägs in på tredje säsongen – den här serien väldigt mycket.
Fortsätt följa mig här på pirkt.se för fler radikala, normbrytande åsikter.
Däremot vänder jag mig starkt mot det faktum att (SPOILER!) så många av de onda människorna är rakade eller skalliga; en schablonbild och en smygflintrasism som vi i vårt moderna samhälle måste försöka förebygga och våga samtala om – inte cementera.
 

3. Kallhäll (NY)

I veckan säkrade jag och Tilde en smäcker våning i vackra Kallhäll; som i och med den inflyttningen blir ett av Stockholms just nu allra hetaste bostadsområden.
Och i området finns inte minst Division V-klubben Kallhälls FF som på sin hemsida öppnar för provspel.
 

4. Mattias Alkberg (ÅT)

Eftersom Google Analytics upplyser mig om att en betydande del av pirkt.se:s besök kommer från Västerbotten känner jag att det är något av min skyldighet att påminna om att Mattias Alkberg!, Markus Krunegård!, Dennis Lyxzéns ”INVSN” och Kajsa Grytt kommer till Scharinska denna lördag.
Som jag hade velat vara där.
Men jag är i Stockholm och… när jag skulle söka efter spelningar under veckoslutet i huvudstaden – ja, då fick jag detta kastat i plytet:

Man åker alltså i 200 kilometer i timmen i fyrtio mil – men man kan tydligen aldrig skaka av sig sin västernorrländska Stiftelsenskuld.
 

5. Johan Wedin (NY)

Det var sköna besked att Granlo BK:s Johan Wedin – som jag spelade fotboll med under något år i mitten av 00-talet – inte hade något allvarligt fel på sitt hjärta.
Men platsen på veckans innelista borgar sig främst i det faktum att 23-åringen är en av väldigt få innebandyspelare och -förebilder på den högsta nivån som fortfarande väljer att spela i innebandyglasögon.
Han bevisar för alla de ungdomar som lämnade innebandyn när glasögonkraven kom påträngande (i samma veva som det skulle börja tävlas om damers gunst; helst medelst så få skyddsmedel som möjligt längsmed näsryggen) att det går att kämpa sig hela vägen till toppen – i glasögon.
 

1. Sverige (ÅT)

Jag har aldrig på journalistisk väg kunnat få en sådan inblick i den samhälleliga nermonteringen som nu, under vår granskning i Stockholmsområdet.
Ingenting får kosta pengar längre.
Inte i det här landet.
Inte i den här månadsbudgeten.
Och det värsta är inte den politik som förs – det allra värsta är att det inte finns något alternativ. När man sett ett Uppdrag Granskning om de penningpungar till gossebarn som väljs ut och väljs bort av riskkapitalister och i sin kokning vill riva upp allt; ja, då kommer man på att ”nej, men sossarna vill behålla det här”. 
Och Sverigedemokraterna har ingen skuld i Sveriges trassel. Det har nämligen alltid funnits nischade rasistpartier i Sverige vars enda drivkraft varit att skicka hem alla ”icke-svenskar”.
Ett fåtal rasistiska gynnare har väl alltid lagt sina röster på dessa partier.
Nu heter alternativet Sverigedemokraterna. Ett rasistiskt och homofobiskt parti vars ledande politiker för sig precis som man kan vänta sig att ledande politiker i dylika partier för sig: medelst järnrörsvevning på öppen gata.
Skillnaden är att det svenska folket nu röstar på det här rasistiska alternativet.
Det här är, uppenbarligen, var tionde svensk i dag:

”Rasistiskt”? Heter det inte ”främlingsfientligt”?
Nej, det gör det inte, slog Henrik Arnstad fast i veckans viktigaste text:

Nej, det går åt pipsvängen det här, Sverige.
Men köp er för all del en råsaftscentrifug: denna ”kalla termometer i samtidens röv”.
 

2. Allt för Sverige-Shane (NY)

Ni vet hur vissa ord i exempelvis spanskan ska ”uttalas med ett tyst H”?
Den här artikeln ska läsas med ett stumt allt.
Jag tror att det faktum att det faktiskt florerar en ”Allt för Sverige-Shane” i folks refenrensramar är värre än fenomenet med dokusåpastjärnor som ofredas av spöken.
Jag tror det. 
Men jag vet inte.
 

3. It’s Always Sunny in Philadephia (ÅT)

Jag blev helt orimligt lycklig av att Tilde verkade förstå storheten i It’s Always Sunny in Philadelphia (se: Innelistan),  men för min platta och grunda persona så kretsar så mycket av mitt referensmässiga ramverk kring Mac, Dennis, Charlie och Franks vevningar.
Det är, odiskutabelt, en av de bästa komediserier som har producerats; säsong 1 till 7.
Och jag har sett ett (1!) avsnitt av den nya, nionde säsongen: just för att de verkar ha tappat det få fullständigt.
Det är så hemskt tråkigt.
Dennis, Mac, Charlie, Dee och Frank – hitta tillbaka; jag behöver er.
 

4. Roland Engström (ÅT)

Sveriges fotbollslandslag spelade sin mest avgörande landskamp på år och dagar på Friends Arena i tisdags. Och Roland Engström var inte på plats för att krönikera å Sundsvalls Tidnings räkning.
Av alla tecken på lokaltidningens kräft- och närliggande undergång är detta det tydligaste.
 

5. Erik Löfgren (ÅT)

Jag har nu för tiden mycket enklare att fylla ut innelistor än listor som härrör kassler.
Och jag vet inte, jag… jag borde förstås vara enkom glad över det faktumet – att jag nu är en relativt gladlynt människa som har närmre till en hyllning än en reservationslös kokning – men det oroar mig också.
Har min udd förlurat sin spets? Kanske.
Jag är helt tydligt i förändring. I går, när jag var på ett samkväm, så började jag prata fotboll (förstås) med en människa jag aldrig träffat.
Han spelade fotboll, jag spelade fotboll och han undrade vilken position jag spelade på. ”Gissa!”, sa jag och tänkte han skulle basera det på min fotbollsmässiga utstrålning.
”Högerytter?”, gissade han.
”Du ser snabb ut.”
Förändring. Oroväckande förändring, eftersom jag i regel ogillar högeryttrar.