Jag åkte inte upp till Umeå och såg Vit Päls i fredags.
Men jag hade en rock-n-roll-anledning så god som någon till att missa konserten. Jag hade nämligen lovat min mor och far att ”vakta katten”.
Jag och Tilde fick i och med kattvaktandet tillgång till bil och så fort vi får det så ska det dras iväg till den ena butiken efter den andra. Min nya personal shopper pekar ut vägen till de exklusiva trendbutikerna…

… och det är bara för mig och mitt begränsade penningläder att försöka hänga på och passa in.
Därefter flanerade vi ett par klädbutiker. Jag beärades en plats i Tildes sociala medieflöde…

… iförd en smäcker, grön, NY!, parkasjacka som inte alls är min och aldrig kommer att bli det. Det är alltså så man slår upp sig i det Instagrammässiga likes-smöret, gott folk, genom att låtsas vara tillsammans med människor med många olika jackor.
Och trots att det visade sig vara fyrtioprocentig rea och full kalabalik på BikBok så var Tilde klar strax före klockan tre, då hon frågade ifall vi ”inte skulle åka hem nu?” så att jag ”kunde hinna lämna in och följa Stryktipset”.
En League One-omgång, när Brentford möter Crewe.
Det är kärlek, gott folk.
Till sist blev det också närmast klart att vi gjort klart med två av de tre viktigaste sakerna för att möjliggöra en Stockholmsflytt till våren: boende och bohag.
(Listan i sin helhet: 1. Diskmaskin, 2. Boende, 3. Bohag.)
I veckan får vi, genom rundvandring, dessutom svar på den för levnadsstandarden så viktiga frågan kring ifall det finns diskmaskin i den tilltänkta lägenheten. Tänk vilken tid en diskmaskin skulle kunna öppna upp för bloggande i vardagen; säkert en fyra-fem timmar per dag.
Pirkt.se AB:s aktie har inte stått inför ett sådant vägskäl sedan en flamländsk gycklarmagnat ville köpa upp portalen för en tyllpåse silversmide och annat lösöre som faller inom ramarna för gycklarvaluta.
Och till sist, på tal om gycklare:
I lördags såg vi ”The Imaginarium of Doctor Parnassus”, Heath Ledgers sista film (den där så småningom Jude Law, Johnny Depp och Colin Farrell hoppade in och hjälpte till): där fanns en ung tjej som inget hellre ville än att rymma från sitt kringresande gycklarkollektiv.

Men hon kan inte – ty någon har applicerat en gycklarfotboja kring hennes vrist: en boja med bjällror som skramlar gycklande och som i alla situationer förkunnar hennes gyckeldom.
Vi borde förstås applicera dessa geniala gyckelbojor kring fotlederna på alla samhällets Tobbe Trollkarl- och Carl-Einar Häckner-figurer.