Pirkt.se ursäktar även denna vecka förseningen av dessa listor – som alltid, enligt portalens policys grundvalar, ska gå att avnjutas under fredagsförmiddagen. 
De vanliga rutinerna, att jag vaknar upp tidigt på fredagsmorgnarna och vevar friskt åt alla håll och kanter, har rubbats av min tjänst som gymnasielärare på just fredagsförmiddagarna. 
Pirkt.se jobbar med att åtgärda problematiken. Tills vidare: 
Håll till godo. 

1. Selånger FK (ÅT)

Läget är fortfarande kärvt. Vi ligger fortfarande under strecket.
Men efter 3–1-segern borta mot Eskilstuna förra veckan lever vi i allra högsta grad. Vi har fortfarande chansen med fem omgångar kvar.
När SDFF lufsar omkring i sin postapokalyps på andra planhalvan så har vi allt, precis allt att träna för varje kväll. Hur mycket händerna än domnar i bitkylan.
Det är fantastiskt roligt.
Vi blev bestulna på Daniel ”Knosen” Anderssons segermål i 0–0-matchen mot Sandviken i våras, och lyckas vi maxprestera i hemmamötet på söndag så tror jag vi har en bra chans att ta tre poäng.
Vi har tre hemmamatcher kvar i år. Har ni någon gång mot förmodan yppat frasen ”man kanske borde gå och se någon match” så vill jag ödmjukt rekommendera söndagens hemmamatch.
 

2. Dagbladet (NY)

Jag har som bekant varit orolig över Dagbladets utveckling under Mittmedias styre.
Visst, jag blev glad när Oskar Lund utsågs till sportchef: det var ett steg i rätt riktning.
Men ett ännu bättre beslut noterade jag i tisdags, när jag slog upp tidningen och möttes av detta uppslag – mitt i tidningen:

Krönikorna – och betygen! – från Måndagsjazzen blir kvar; trots att tidningens kultursidor sedan länge är totalt nedlagda.
Det är ett av de bästa publicistiska beslut en tidningsman eller -kvinna tagit på år och dagar.
Björn Berge – nu äntligen utrustad med smäcker bylinebild! – börjar med att utdela en snål fyra (i ST delades det ut en femma) till Bernt Rosengren; en habil början på en höst av pålitliga, veckovisa läsupplevelser.
 

3. Niklas Orrenius (NY)

Han är i stort sett den enda människa jag följer på Twitter som inte är en ren skämtmakare, någon jag känner eller en fotbollstyckare av någon sort.
Det säger förvisso mycket om mitt väldigt begränsade lynne – men kanske ännu mer om Niklas Orrenius som journalist.
Nu i veckan var det förstås han som släpade fram Skånepolisens register över romer.
Det känns som att det alltid är han.
Han känns viktig för detta rikes allmänhälsa; som en nässpray som slungar ut orenheterna ur dunklet.
 

4. Mattias Alkberg (ÅT)

Han kommer hit. Till Pipeline. Till Sundsvall.
Den andra november.
Jag kan, i och med att fotbollssäsongen då är över, lova att jag är där.
 

5. Erik Löfgren (NY)

Verkar på något mirakulöst sätt ha återhämtat sig från krampen han ådrog sig i förra matchen. Som vore han Hans Jürgen Stefan Schwarz.
Smeknamnet ”Marängen” måste därigenom en gång för alla vara ur världen.
Nu har jag inte ens så ont i foten längre – bara jätte? – utan siktar, efter en på sin höjd habil vår och en hittils spoilerad höst, på att göra en bra avslutning, nu när det är som allra viktigast.
På torsdagsträningen gjorde jag två självmål – en knästyrning i krysset och ett klassiskt, behärskat!, hemåtspel förbi skenrusande målvakt: så höstformen är i sanning i antågande.
Lägg därtill Fantasy Premier League-framgångarna.
Dessutom ledde jag min gymnasieklass från NTI-gymnasiet till Kulturmagasinet under fredagsmorgonen – helt utan barnasvinn!
 

 

1. GIF Sundsvall (ÅT)

Jag har skrivit allt jag ville skriva i den här efter-oavgjort-hemma-mot-Värnamo-krönikan.
Men jag läste i dag också uppgifter om att ”GIF Sundsvall jagar Marko Mihajlovic”, min mittbackspartner från Umeå FC som sedan i somras nickat undan bollar för sedan länge nedflyttningsklara IK Brage.
Och det låter… hemskt märkligt. Ofattbart märkligt.
Samtidigt står Idol-Kevin i teve och sjunger så högt att hela spelschemat ruckas.
Jag förstår så väldigt lite.
Förutom att det är höst. Det står väldigt klart.
 

2. Tonårsbossen (NY)

Dessa veckovisa listor brukar aktivt försöka undvika att recensera tv. Detta då det finns så mycket att kritisera med dagens tablåmässiga landskap att tv-mediets trasslighet skulle ha annekterat närmast samtliga kasslerplaceringar, vecka efter vecka.
Jag har i år tänkt tanken ”hur kan det här någonsin ha blivit ett tv-program?” fler gånger än jag sett ett tv-program.
Men den här veckan måste jag ändå ta upp TV3:s program ”Tonårsbossen” som tydligen – av anledningar så oförståeliga att de håller mig sömnlös om nätterna – är tillbaka med en andra säsong.
Programmet går alltså, om jag förstått det rätt, ut på att ge en ansvarslös tonåring alla familjens resurser för att ”se hur det går”.
Att döma av reklamen verkar ”någon av Lyxfällan-killarna” vara med och formligen frapperas över att barnet lägger för mycket av pengarna på annat än förnödenheter.
Vad kommer härnäst?
”Tjockisbossen” – vad händer när en 300 kilo tung tjockis tar över ansvaret för konditionsträningen i det svenska längdskidslandslaget?
”Vädursbossen” – vad händer när familjens vädurskanin tar över ansvaret för hela hushållets deklaration?
Det finns inga gränser längre. Hela TV-landskapet är nu upplöst.
 

3. FIFA 14 (ÅT)

Precis alla rapporter jag nåtts av – förutom från Dagbladets spelexpert Björn Brånfelt som mest verkar se fram emot att skriva nya krönikor som berättar för folket om hur det går för honom och hans vänner i hans FIFA-liga – berättar om att det här är ett bedrövelsens spel.
Jag har själv testat demot och är mer än villig att instämma i all kritik.
Ryckigt och trassligt – med en matchmotor bara en mor kan älska.
Spara era surt förvärvade slantar.
(Eller köp GTA för samma polletthög.)
(Antagligen är det sistnämnda alternativet att föredra.)
 

4. Gomorron Sverige (NY)

I veckan gjorde jag ett aktivt försök att följa SVT:s tyngre morgonprogram ”Gomorron Sverige” istället för TV4:s glättigare variant.
Detta då jag är en av rikets allra minst allmänbildade människor – ett faktum jag då och då gör halvhjärtade försök att arbeta bort.
Och jag försökte verkligen, och jag uppskattade att allt inte var solbrända kändisläkare som pratar dieter, att där fanns en nyhetsmässig tyngd – men så i torsdags så skulle det recenseras film och…

… ja, så här såg det ut. Ett snabbt knapptryck på tevedosan skulle visa att TV4 också recenserade film – samtidigt. 


Hawaii-skjorta! Ljus! Vevning med fingrarna!
All heder åt SVT:s samhälleliga ansvar och deras gravallvar – men man måste paketera det sexigare.
 

 5. Lars Winnerbäck (NY)

Jag har nu lyssnat igenom ”Hosianna” två gånger – och jag tror att jag redan vid första genomlyssningen kunde slå fast att det är ett rent svagt album.
Den har textraden (singular) ”jag var kär i dina krämer och t-shirts”, den har Thåströms röst i en annars svag låt – sedan har den bara en gnällig 37-åring (!) som helt verkar ha tappat sin låtskrivarförmåga.
Introspåret ”Vi åkte aldrig ut till havet” måste vara den allra tråkigaste inledning på en skiva som en så pass stor, omhuldad artist någonsin släppt.
”Det kommer alltid vara över för mig”, sjunger Lasse i en lättförglömlig låt.
Och jag tror att han har rätt.
Tyvärr, för han har verkligen betytt under min ungdom; han fick mig att verkligen börja lyssna på låtars texter – och vem vet på vilket Avicii-dansgolv jag stått i detta nu utan honom.