I dag är det, som ingen man av folket kan ha undgått, den 25: september.
Löningsdag.
Tillhör ni samma modesta samhällsklass som jag så vet ni vad det betyder:

Till ritbordet!
Jag lever som Russel Crowe i A Beautiful Mind – med extraprisblad tapetserade över lägenhetsväggarna.
Jag gjorde den vanliga räden. Först mot Hemköp, sedan vidare mot Nackstas Coop och ICA Kvantum.
Jag har inte tagit med mig mycket från den period i 17-18-årsåldern då man någorlunda lyckosamt tillskansade sig polletter på en statlig pokerklient. Men jag minns ett citat från pokerfilmen ”Rounders” med Matt Damon. Det löd:
”If you can’t spot the sucker in the first hour at the table, then you are the sucker.”
Jag tänker på exakt samma sätt när jag hamnar framför eller bakom en annan ung man vid kassabandet.
”If you can’t spot the sucker in the first femton sekunder vid kassabandet när alla varor läggs upp till bedömning , then you are the sucker.”
Och jag tycker nästan alltid att jag sitter med trumf på näven. Det verkar inte finnas någon hejd på hur många ”XL-pizzor”, Dafgårds-rätter eller andra rumänska hästköttsprodukter som unga män tar hem till sina gryt.
I dag gick jag exempelvis på knock direkt med en påse ekologiska rödbetor på lösvikt och en strut rädisor.
 
På ICA Kvantum gick jag förbi den asiatiska hörnan och tänkte, som i en oförklarligt lönedagsnyck, att ”åh! något asiatiskt!”.
Jag fastnade där ett tag, säg en minut, när jag funderade på vad det egentligen var jag menade med asiatiskt.
Vad kunde tänkas vara användbart i mitt enkla, nordiska man-av-folket-kök?
Då, från ingenstans, dök en äkta asiat upp runt hörnet. Och utan att ens vända sig helt om mot den asiatiska hyllan så plockade han, som på rent muskelminne, upp ett paket stora, tjocka äggnudlar – i farten! Samtidigt som han fortsatte framåt. Som vore det en aktion så given att den inte krävde ens en sekunds tankeverksamhet.
Tio sekunder senare – när jag vänt mig om och sett att han hunnit tjugo meter – så plockade jag på mig exakt samma nudlar, kände mig nöjd och gick vidare.
Är det… ehm, rasistiskt?
 
Inte heller i dag behövde jag visa upp några varor vid utcheckningen.
Jag har handlat med självscanningsdosa åtminstone tio gånger – vi hejar på varandra med förnamn nu, jag och dosan – och aldrig behövt visa så mycket som en enda vara eller kvitto.
Och jag är givetvis förnärmad.
Nog för att jag innerst inne är en av världens ärligaste, mest reko, helylle människor (jag tror aldrig jag glömt att scanna så mycket som en plockrädisa) – men jag vill ju inte bli stämplad som det.
Jag menar: jag är uppväxt och formad på Nacksta Dagis.
Jag försöker ibland att bära keps.
Jag har rakat huvud.
Och jag vet att jag någon gång handlat i detta rakade huvud, tillsammans med en grå t-shirt (!) – och ljusa, slitna jeans!!!
Ljusa, slitna jeans!!! Som vore jag en återfallsförbrytare av allra värsta sort!
Och ändå behandlar ICA Kvantum mig som en steriliserad, ortodoxt kristen Johan Glans-figur.
Jag förstår inte.